söndag 31 oktober 2010

Så går en dag än från vår tid



1. Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.

2. Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.

3. Trygg i din vård jag lämnar mig,
när solen från oss flyr,
och gladligt skall jag prisa dig,
när dagen åter gryr.

4. Men om det stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst att din, o Gud,
jag lever och jag dör.

Text (=SvPs 1986 nr 188): Christoph Friedrich Neander? 1766 (43 år), efter v.1 Adam Krieger 1655 (21 år) och Johann Friedrich Herzog 1670 (23 år), Johan Olof Wallin 1814 (35 år)
Musik: Adam Krieger 1656 (22 år)

Jesus kär



1. Jesus kär,
var mig när
och livets väg mitt hjärta lär.
När dagen gryr, när natten skymmer:
Jesus kär,
var mig när.

2. Håll du mig
tätt vid dig
och jämna för min fot din stig.
I glädjen och i sorgen lika:
håll du mig
tätt vid dig.

Text: Lina Sandell 1888 (56 år)
Musik: Tysk 1800-talet

Som ljus i änglahänder



1. Som ljus i änglahänder
stå bleka stjärneblänk,
och tunn och klar sig tänder
en månes silverlänk.
Men över livets gärden
i dunkel vägen bär.
Jag ville gå på färden
med dig, o Herre kär.

2. Som himlens fågel breder
de starka vingar ut,
så Herren Gud bereder
oss sköld och skygd till slut.
Han vet vad verk vi äro:
som markens gräs, blott stoft,
och våra dagar äro
en fläkt, en blommas doft.

3. Som stilla solglansflöden
från klarnad himmel flöt,
som dagg med svala flöden
de heta timmar slöt -
i stillhet Herren skådar
ifrån sin boning ned
och jordens barn benådar
med himlens ro och fred.


Text och musik: Kerstin Westman (1910-1935)

Din klara sol går åter opp



1. Din klara sol går åter opp,
jag tackar dig, min Gud.
Med kraft och mod och nyfött hopp
jag höjer glädjens ljud.

2. Din sol går opp för ond och god,
för alla som för mig;
o, må jag så i tålamod
och kärlek likna dig.

3. O, hjälp mig lyda dina bud
och ha din vilja kär,
förnöjd och glad i dig, min Gud,
var dag jag lever här.

4. Då skall jag, trygg i råd och dåd,
till dig, o Fader fly
och än förnimma att din nåd
är varje morgon ny.

Text: J O Wallin 1814 (35 år), bearb.
Musik: Tysk 1710

En dag skall randas för vår syn



1. En dag skall randas för vår syn,
det får vi inte glömma,
då Herren stiger fram i skyn
för att all världen döma.
Hur går det då för syndens träl?
Var skall en arm, förfärad själ
för Herrens blick sig gömma?

2. Då ekar domsbasunens ljud,
runt världen skall det höras,
ty då skall jordens barn till Gud
från hav och länder föras.
Ja, levande och döda då
för Herrens åsyn måste stå
och räkenskap skall göras.

3. Då slås den stora boken opp,
där allting står beskrivet
som under tidevarvens lopp
i världen är bedrivet,
och sedan döms vi, en och var,
allt efter som vi handlat har
i det förflutna livet.

4. O Jesus, Frälsare, jag ber
för din förtjänst och pina,
att du i nådens ljus mig ser
och räknar bland de dina.
Jag tror att du som gjorde slut
på ondskans makt har plånat ut
de synder som är mina.

5. Var själv min medlare i nåd
när Gud till doms mig ställer,
så mina tankar, ord och dåd
mig ej för evigt fäller.
Ack, säg ett ord, ett ord med makt
om offret som du en gång bragt:
att också mig det gäller!

6. O Jesus Kristus, kom dock snart,
kom när det dig behagar!
Jag gläder mig åt tidens fart
och mödans flydda dagar.
Med varje stund som går, jag vet
att närmare din härlighet
du mig i nåd ledsagar.

Text: Bartholomäus Ringwald 1584 efter latinsk 1200-talstext, Lorentz Springer 1676, bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 136).
Musik: Heinrich Scheidemann 1651

Vi till ditt altarbord bär fram




1. Vi till ditt altarbord bär fram
som offergåva, o Guds Lamm,
vår glädje, våra nederlag...

Text: Anders Frostenson 1962
Musik: Carl Nielsen 1915 (50 år)


[Av upphovsrättsskäl kan resten av texten inte återges här än]

C Nielsen: 

Gud låter sina trogna här

Preludium: 


Koral:


1. Gud låter sina trogna här
allt gott av nåd erfara,
och tecken på hans kärlek är
mång tusen änglars skara.
Ty sjunga vi med gott behag:
Guds änglar från vår barndomsdag
oss följa och bevara.

2. De lägra sig kring var och en
som fruktar Herren gärna,
och deras hjälp är icke sen
mot dem som ont oss ärna.
Ty sjunga vi med gott behag:
Guds änglar från vår ungdomsdag
för våld och list oss värna.

3. På vägen de oss föra så,
att vi vår fot ej stöta,
men trygga och förnöjda gå,
fast nöd och sorger möta.
Ty sjunga vi med gott behag:
Guds änglar oss till ålderns dag
på hulda armar sköta.

4. Med vänlig hand, fast icke sedd,
de gravens skräck förjaga
och hålla tröstens kalk beredd,
när ångsten gör oss svaga.
Ty sjunga vi med gott behag:
Guds änglar oss i dödens dag
till himmelen ledsaga.

5. O Herre Gud, var mild och god
när vi med döden strida.
Din Ande give kraft och mod
att vi i frid avlida.
Så skola vi med gott behag
dig sjunga på den stora dag
som vi med fröjd förbida!


Text: G Reimann 1639, Jesper Svedberg 1694 (41 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)

När stormens lurar skalla




1. När stormens lurar skalla
kring bleka fält och land
och dystra vågor svalla
mot öde skär och strand,
när dödens lie blänker
i sommarblomstrens lid,
jag mänskans lott betänker
och hennes bråda tid.

2. Hör, allt omkring mig ropar:
Förgängelse och död!
Och mörkrets här sig hopar
kring dagerns sista glöd.
O Gud, mig kläd med styrka
för Andens höga strid!
Nu samlar sig din kyrka
till Mikaelitid.

3. Och himlens skyar jaga
mer hett och brått varann.
Sig härar sammandraga
kring himlens hövitsman.
Upp, Kristi stridsmän, vaken!
Guds kyrka, redo stå!
Nu Mikael mot draken
till väldig strid skall gå.

4. Se ljusets kämpaskara!
Ej frukan den betar.
Hur vapnen glänsa klara,
hör segerglad fanfar!
Igenom mörkrets länder
och heta striders bad
den hoppets blickar sänder
emot Guds gyllne stad.

5. Och falnar sista glöden
av solens eld en gång,
skall mörkrets här och döden
ej sjunga segersång.
Från fjärran stammar glansen
i Kristi stridsmäns drag:
de skymta segerkransen
och alla helgons dag
.

Text: Sam Rönnegård 1936 (43 år) , publ. med tillstånd.
Musik: Gustaf Lindberg 1917 (34 år)

O Gud, vår broder Abels blod



1. O Gud, vår broder Abels blod
till dig från jorden ropar.
Än rasar ondskans övermod,
än brott på brott den hopar.
Dock vid allt otrons överdåd
de dina du hugsvalar.
Till jorden ser du än i nåd,
ty Jesu blod här talar.

2. Och se, då en rättfärdig man
står fram att sanning yrka,
all världens makt ej fruktar han,
Guds sak ger honom styrka.
Förgäves ondskan tänder skär
och till hans död sig väpnar:
hans uppsyn lik en ängels är,
för vilken brottet häpnar.

3. Med himlens glädje för sin syn
går Stefanus att lida
och skådar i den öppna skyn
Guds Son vid Faderns sida.
Lik honom ber han i sitt fall
för dem som ont vill göra
och dör med lugn, ty en gång skall
dock mörkrets makt upphöra.

4. Ja, Herrens ljus ej slocknar ut,
fast det i moln sig döljer.
Det goda segra skall till slut,
fast världen det förföljer.
Och han som kom i Herrens namn
och utstod korsets pina
skall samla i en evig hamn
från tidens storm de sina.


Text: Frans Michael Franzén 1813, 1814 (42 år)

Musik: Wittenberg 1533

Du som oss frälst ur syndens band



Alt. melodi:


1. Du som oss frälst ur syndens band,
ur dödens natt och avgrundsbrand,
du höjs från vansklighetens land
till ära på Guds högra hand.

2. Du Faderns verk fullbordat har
och till din Faders boning far,
men är osynlig hos oss kvar
när skyn dig från vår åsyn tar.

3. En herde för din kära hjord
du leder oss med livets ord.
Din kärlek verkar på vår jord
i dopets bad, vid nådens bord.

4. Till tidens slut din lära än
skall leda jordens vandringsmän,
till dess du kommer hit igen
med härlig makt från himmelen.

5. Säll den som fast i tron består
och bär sitt kors i dina spår!
Dit du har gått med fröjd han går
och av din hand sin krona får.

Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år), ngt bearb.
Musik: Johann Crüger 1640, alt. Carl Nielsen

Han lever! O min ande, känn



1. Han lever! O min ande, känn
din Herre och din Gud igen!
Han lämnat har sitt vilorum
och rösten höres, som var stum,
och handen räckes, som var kall.
Han lever, och du leva skall!

2. Han framstår i sin härlighet,
och över tid och evighet
går upp rättfärdighetens sol.
Han lever! Himlen är hans stol
och jorden är hans fotapall.
Han lever, och du leva skall!

3. Så hör hans röst och tag hans hand,
du främling från ett bättre land,
som prövas här en liten tid,
lyft upp ditt huvud, känn med frid
att prövotiden snart är all.
Han lever och du leva skall!

4. Hans ledning följ, och jämn och ljus
blir vägen till din Faders hus.
Med kärlek, tro och saligt hopp
fullborda här ditt vandringslopp
och sedan i hans armar fall.
Han lever, och du leva skall!

5. Och du som är i synden död:
vak upp, stå upp, som Herren bjöd.
Botfärdig kom och trogen bliv,
så äger du i honom liv
förutan död och syndafall.
Han lever, och du leva skall!

6. Och världar skall förgås till slut
och stjärnor måste slockna ut
och himlar störta med vår jord,
men dig som litat på hans ord
ej når förgänglighetens svall.
Han lever, och du leva skall!

Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år), ngt bearb. (v 5)
Melodi: Svensk, "Madesjöhandskriften" 1694-95

Halleluja! Halleluja! Jubla nu på alla vis



1. Halleluja! Halleluja!
Jubla nu på alla vis:
sjung för Gud en glad ny visa,
sjung en hymn till Herrens pris!
Han som på ett kors som offer
för all världens frälsning dog,
Jesus, härlighetens Herre,
upp från dödens mörker stod!

2. Kristus uppstått, förstlingsfrukten
från Guds helga skördefält,
som vid Herrens andra ankomst
till sin fulla vidd har svällt.
Ja, de stora, gyllne axen
bugar sej för honom då,
mogna i hans äras solsken,
stigna upp ur jorden grå.

3. Jesus lever! Vi får leva!
Aldrig uttöms Guds förråd,
regn och dagg och solsken flödar
från hans ansikte av nåd,
så att vi med hem i himlen
här på jorden frukter bär
och en dag av änglar samlas,
ja, för evigt frälsta är!

*4. Halleluja! Halleluja!
Äran tillhör dej, vår Far!
Äran tillhör dej, Guds Lamm, som
hela världens synder bar!
Äran tillhör dej, Guds Ande,
full av nåd och helighet!
Halleluja, halleluja,
heliga Treenighet!

Text: Christopher Wordsworth 1862 (55 år), övers. A.H. 2008
Musik: Arthur Sullivan

Nu triumferar Herren Krist



1. Nu triumferar Herren Krist,
och döden har sitt välde mist.
Halleluja, halleluja!
Vi prisar nu i evighet
Guds stora makt och härlighet.
Halleluja, halleluja!

2. Nu kan oss inget skada här,
hur väldig ondskans makt än är.
Halleluja, halleluja!
Se, döden lidit nederlag
och trygga bor Guds barn i dag.
Halleluja, halleluja!

*3. Pris vare Fadern som oss bär,
och Sonen, Herren Jesus kär.
Halleluja, halleluja!
Den helge Ande likaså
ska evighetens lovsång få.
Halleluja, halleluja!


Text: Kaspar Stolshagen (1550-1594) "Heut´ triumphieret Gottes Sohn"
Musik: Tryckt hos B. Gesius 1601, sats Johann Sebastian Bach

Vad ljus över griften



*1. Vad ljus över griften!
Han lever, o fröjd!
Fullkomnad är Skriften,
o salighets höjd!
Från himmelen hälsad
han framgår i glans
och världen är frälsad
och segern är hans.
Se, bortvält är stenen
och inseglet bräckt,
och vakten har flytt för
hans andes fläkt,
och avgrunden bävar.
Halleluja!

*2. Här var mellan ljuset
och mörkret en strid,
dock segrade ljuset
för evig tid.
Nedstörtad är döden
och tron står opp
bland jordiska öden
med himmelskt hopp.
Ni sörjande kvinnor,
vem söker ni här?
Den levande ej
bland de döda är.
Uppstånden är Jesus.
Halleluja!

*3. Så himlen med jorden ¨
försonade sig,
så graven är vorden
till glädjen en stig.
Ni huvun som böjdes
vid korsets fot,
lyft upp er och fröjdas
trots världens hot!
Kom, skingrade hjord,
till din herde igen.
Han lever, han lever
och följer dig än
osynlig från himlen.
Halleluja!

*4. Nu storma, o tider!
Hans kyrka står fast,
som ljuset sig sprider
hans lära med hast.
Ut går i all världen
hans utsända bud
och vittnar bland svärden
och bålen om Gud,
och vittnar om honom,
o tröst i all nöd,
som, död för vår synd, ¨
blev genom sin död
en förstling till livet.
Halleluja!

*5. Ni fromma som klagar,
vad sörjer väl ni?
Snart är både dagar
och nätter förbi.
Snart jorden upplåter
sin famn till er ro,
snart uppstår ni åter
likt kornen som gror.
Han själv som dem sådde
skall komma till slut
och samla in skörden,
men först skilja ut
ogräset från vetet.
Halleluja!

Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), ngt bearb. (se finlandssvenska psalmboken 1986 nr 98)
Musik: Dansk ca 1528

O du vår Herre Jesus Krist



1. O du vår Herre Jesus Krist
som på dig tog vår synd och brist,
som plågad var och slagen hårt,
som måste bära korset svårt,
dig beder vi att för din död
du hjälper oss i all vår nöd.

2. Ditt stora verk fullbordat är.
Guds nåd och stränghet ser vi här:
En helig Gud för mänskors brott
har offer krävt och offer fått;
en nådig Gud, en himmelsk Far
till sina barn oss återtar.

3. Men ack, hur svaga är ej vi,
om, Herre, du ej står oss bi!
O Jesus, både snart och lätt
förspiller vi vår barnarätt
om du som oss förvärvat den
ej styrker själv de svaga än.

4. Så styrk oss, hjälp oss, var oss när
i faror, sorger och besvär.
I frestelsen giv heligt mod,
i striden kraft utav ditt blod.
Giv tröst av din försoningsdöd
i livets och i dödens nöd!

Text: V. 1 Okänd tysk förf. 1643 efter latinsk bön. Jesper Svedberg 1694 (41 år).
v. 2-4 J O Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.

På Sinai stod Herren Gud



1. På Sinai stod Herren Gud,
bland eld och rök och tordönsljud
han stod, fördold i töcken.
Basunen ljöd, och Herrens röst
med häpnad slog allt folkets bröst,
och berget skalv och öknen.
Och Herren talade och bjöd
och sade: Den är evigt död
som av min budords rätter
blott en åsidosätter.

2. O samvete, o röst av Gud!
Som himlens stjärnor lagens bud
oss lyser evigt klara.
Men vem på hela jordens rund,
vem finns, som kan i domens stund
den starke Hämnarn svara?
En enda finns, som svara kan:
"Allt är fullbordat!" säger han,
sin blick till himlen höjer
och ner sitt huvud böjer.

3. Från Sinai till Golgata
ditt öga vänd, o människa,
och se vad du har brutit.
För dig han lagens vrede bär,
o syndare, för din skull är
hans helga blod utgjutet.
O kom, försmält av ånger, kom
och låt ditt hjärta skapas om.
Låt tron din ande liva
och frukt i kärlek giva.



Text: (=SvPs1937:) Frans Michael Franzén
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)

Från örtagården leder



1. Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden förbereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

2. Av kärlek till oss arma
vår Jesus den har gått.
Hans hjärta ömma, varma
sitt dödsstyng där har fått.
Till paradis...

3. Vi ser olivträdslunden,
där han i ångest ber,
i mörka midnattsstunden
sej själv till offer ger.
Till paradis...

4. Han ingen av oss glömmer,
han villigt tar på sej
de synder oss fördömer,
att frälsa dej och mej.
Till paradis...

5. De sköna himlens dräkter
så dyrt han köpte då
åt alla folk och släkter
som inför Gud ska stå.
Till paradis...

6. Kom, syskon, låt oss dröja
i tro vid korsets stam,
i andakt blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm!
Till paradis...

7. Vi bara så kan lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungs hos Gud en gång.
Han allt för oss fullbordat har,
men en smärtornas väg det var.

Text: Carl Gotthard Liander 1887 (39 år), bearb. A.H. 2008
Musik: Carl Gotthard Liander 1887

Jesus för världen



1. Jesus för världen givit sitt liv,
öppnade ögon, Herre, mig giv!
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

2. O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

3. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

Text: Lina Sandell 1888 (56 år)
Musik: Fredrik August Ekström 1860 (49 år)

Jesus, vår Konungs, himmelska rike



1. Jesus, vår Konungs, himmelska rike
kom som ett litet frö en gång.
Världarnas Herre, människors like,
vilade i krubban trång.

2. Alla Guds änglar gladdes i höjden,
prisade undret på vår jord,
kom med ett bud om himmelska fröjden,
kom till oss med fridens ord.

3. Stilla på fästet lyste en stjärna,
visade väg till Betlehem.
Saliga de som följde den gärna
fram till ljus från mörkrets hem.

4. Längtande kom de, män ifrån fjärran,
rökelse, myrra, guld tog med,
tillbad med glädje Frälsaren, Herren,
föll på knä för barnet ned.

5. Ljuset har vunnit, ljuset ska vinna
seger mot hela mörkrets här.
Gud, låt det helga ljuset få brinna
tills vår jord din boning är.

6. Då ska kring världen lovsången skalla,
hälsa med glädje Kristi dag:
"Gud vare ära, människor alla
fröjdas i hans välbehag!"


Text: Elisabeth May 1887 (40 år), ngt bearb. 2010
Musik: Hans-Erik Öberg 1967 (41 år), publ. med tillstånd.

Nu segrar alla trognas hopp




1. Nu segrar alla trognas hopp:
vid änglars lovsång rinner opp
en salig morgonstjärna.
Den stannar över Herrens hus,
och folken skola i dess ljus
församla sig så gärna.
Stor ljus,
klart ljus
nedergjutes,
natten slutes,
dagen börjas,
att kring hela världen spörjas.

2. I nåd och sanning bland oss bor
den dolde Guden, mild och stor,
en Frälsare för alla.
Vi skåda nu hans härlighet
som ende Sonens härlighet
och till hans fötter falla.
Hav tröst,
mitt bröst,
gläds att ordet
kött är vordet,
Gud förklarad
och hans kärlek uppenbarad.

*3. O gläds, min själ, och sjung hans pris
som öppnat dig det paradis
vars port din synd tillslutit!
O gläds, att Gud förbarmar sig
och huld förnya vill med dig
förbundet som du brutit.
Ära
vare
Gud i höjden!
Friden, fröjden,
helig vilje
sig från jorden aldrig skilje.



Text: Samuel Johan Hedborn (29 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år)
Musik: Philipp Nicolai 1599 (44 år)

O du saliga



1. O du saliga,
o du heliga,
nådebringande juledag!
Ära ske Herran,
nära och fjärran!
Änglar förkunna Guds välbehag.

2. Född är Frälsaren
och förlossaren,
Kristus, Herren i Davids stad.
Kommen är friden,
himmelska tiden
nu är fullbordad. Min själ, var glad!

3. Gåvor heliga,
outsägliga,
gav oss Faderns barmhärtighet.
Krist vare hälsad.
Världen är frälsad.
Fröjda, fröjda dig, o kristenhet!

Text (=SvPs1986 nr 127): V. 1 Johannes Daniel Falk, 1816 (48 år), v. 2-3 J C Heinrich Holzschuher 1829 (31 år) , övers. 1859.
Musik: italiensk 1700-talet/Tubingen 1807

Nu tändas tusen juleljus



1. Nu tändas tusen juleljus
på jordens mörka rund.
Och tusen, tusen stråla ock
på himlens djupblå grund.

2. Och över stad och land i kväll
går julens glada bud
att född är Herren Jesus Krist,
vår Frälsare och Gud.

3. Du stjärna över Betlehem,
o, låt ditt milda ljus
få lysa in med hopp och frid
i varje hem och hus.

4. I varje hjärta armt och mörkt
sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus
i signad juletid.

Text: Emmy Köhler 1898 (40 år)
Musik: Emmy Köhler 1898

Stilla natt



1. Stilla natt,
heliga natt,
allt är frid,
stjärnan blid
skiner på barnet i stallets strå
och de vakande fromma två.
Kristus till jorden är kommen,
oss är en Frälsare född.

2. Stora stund,
heliga stund!
Änglars här
slår sin rund
kring de vakande herdars hjord,
rymden ljuder av glädjens ord:
Kristus till jorden är kommen,
eder är Frälsaren född.

3. Stilla natt,
heliga natt!
Mörkret flyr,
dagen gryr.
Räddningstimman för världen slår,
nu begynner vårt jubelår.
Kristus till jorden är kommen,
oss är en Frälsare född.

Text: Joseph Mohr 1816, 1818 (24,26 år), Oscar Mannström 1915 (40 år)
Musik: Franz Gruber 1818 (31 år), 1838

Herren av himlen är kommen till jorden



1. Herren av himlen är kommen till jorden,
enfödde Sonen är människa vorden.
Gud har fullbordat profetiska orden:
Född är oss Frälsaren, Israels tröst.

2. Sion, din bidan var lång i årtusen,
Kristus är kommen, se julen, se ljusen!
Glädje i templen och glädje i husen,
frid och försoning för skuldtyngda bröst.

3. Herdar på marken som vaktade hjorden
hörde Guds änglar och heliga orden:
Ära i höjden och frid här på jorden,
till alla mänskor Guds goda behag!

4. Än faller mörker med skuggor så tunga
över oss alla, båd´ gamla och unga.
Dock blir det ljust - och vid julen vi sjunga,
sjunga om Jesus, om frälsningens dag.


Text: v. 1-3 Johan Dillner 1858 (73 år), v. 4 Knut Johan Montelius 1906 (54 år)
Musik: Medeltida julvisa, jfr Prisad högt av herdars skara

Från himlen kommer jag med bud

Preludium:

Koral:


1. (Ängeln): "Från himlen kommer jag med bud
till alla människor från Gud.
Ett glädjebud från himlens höjd
jag sjunger ut med lust och fröjd:

2. Ett barn är fött åt er i dag,
en Frälsare i Davids stad.
Ja, den ni väntat är nu här,
och Herren själv det barnet är.

3. Om ni förstår mitt budskap rätt,
så ska ni finna vägen lätt:
ett nyfött barn på krubbans strå,
det är det tecken ni ska få."

4.
(Alla): Kom, låt oss allesammans då
med herdarna till staden gå!
Med egna ögon får vi se
vad Herren Gud oss velat ge.

5. Du himlabarn, välkommen hit!
Fastän din dräkt var ren och vit
kom du till dammet här hos mej!
Hur ska jag kunna tacka dej?

6. Om världen vore än så stor
och prydd med guld och pärlemor,
så vore den för ful och trång
att bli din vagga ens en gång.

7. Och ändå vilar du så här,
du barn som mej och världen bär.
För min skull är du född att dö
och vilar på en bädd av hö.

8. Med detta du mej lära vill
att himlen hör de minsta till.
All världens makt och sköna ting
kan inte föra oss dit in.

9. Min Herre Jesus, hör min röst:
gör dig en vagga i mitt bröst.
Om du för alltid där vill bo,
så har jag evig tröst och ro.

10. Ja, fyll min själ så att jag ej
i evighet kan glömma dej!
Jag vill så gärna dagen lång
få sjunga just för dej min sång.

*11. Pris vare Gud till evig tid,
som sände oss sin Son med frid!
Vi sjunger nu med änglars kör
den nya sång som aldrig dör.


Text: Martin Luther 1535 (52 år), A.H. 1993

Musik: Martin Luther 1539 (?!) - Hör Johann Sebastian Bachs version (BWV 606) - eller en längre utförd av Hans Fagius (BWV 769 I-IV) , preludium av Friedrich Wilhelm Zachau (1663-1712)

Gläd dej, du värld



1. Gläd dej, du värld, nu är han här!
Du jord, ta mot din Kung!
Ge rum åt den som jorden bär
och himlens lovsång sjung,
och himlens lovsång sjung,
och himlens, och himlens lovsång sjung.

2. Gläd dej, du värld, din Herre rår!
Ja, prisa nu din Gud!
Från fält och flod, från berg och snår
ger sången återljud,
ger sången återljud,
ger sången, ger sången återljud!

3. Låt inte synd och sorger gro
som törnen i din själ!
Han med sin nåd hos oss vill bo
och göra allting väl,
och göra allting väl,
och göra, och göra allting väl.

4. Han helar det som sönderslets.
Kom, alla folk, och märk
hans frälsande rättfärdighets
och kärleks underverk,
och kärleks underverk,
och kärleks, och kärleks underverk!

Text: Isaac Watts, övers. A.H. jan. 2010
Musik: Georg Friedrich Händel

På grund av Jesu blod och sår



1. På grund av Jesu blod och sår
jag börjar nu mitt kyrkoår.
Hans resa till Jerusalem
gör att jag trygg får vandra hem.
Hans mål var smälek, hån och spott,
men jag får gå till Sions slott.

2. På Jesus Kristus, livets ord,
min tro och salighet beror.
Det arv han lovar vill jag få
den väg han visar vill jag gå,
och utan Ordets lykta klar
ej minsta lilla steg jag tar.

3. Åt Jesus jag mej offra vill,
han ska få allt som hör mej till.
Ja, här ska ingenting bli spart
om än det vore oskattbart.
Vad till hans ära här sås ut
ger tusenfalt igen till slut.

4. Jag håller daglig kyrkogång
med ordets läsning, bön och sång,
och fast jag här går ut och in
är Jesus kvar i själen min.
Att Davids Son hos mej vill bo,
det är min högsta fröjd och ro.

5. Gud vare pris, som är så blid
att han oss givit denna tid
då vi en salig försmak får
av evighetens kyrkoår!
Ja, vi får redan börja att
stå inför tronen dag och natt.

6. Hosianna! Fräls oss, Davids Son!
Nu tystne fiendernas hån
och allt vad sej på jorden rör
nu blive till en väldig kör
i himlarymdens helgedom,
för att Guds Son till världen kom!

7. Upp, Sion, byt din sorgdräkt svart
mot ljusets helga bröllopsprakt!
Strö palmer där din vän går fram
och sjung hans lov i salig skam.
Låt det bli känt hur god han är
som mättade din själs begär!


Text: Hans Adolph Brorson, övers. A.H. 1989
Musik: A.H. 1989

När vintermörkret kring oss står



1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd.
Ditt liv åt ärans konung vig;
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.

Text: Edvard Evers 1914 (61 år)
Musik: Johann Crüger 1640

Konung är du visst




1. Konung är du visst,
Herre Jesus Krist,
om du bär en törnekrona
eller högt i himlen tronar,
Herre Jesus Krist,
Konung är du visst!

2. Men ditt rike är
ej av världen här.
Du med svärd ej seger vinner,
ej med våld ditt folk du binder,
för av världen här
ej ditt rike är.

3. Sanning är din makt,
all din kungaprakt.
Villigt kommer de du samlat,
hjärtan som i mörker famlat
du dej underlagt
med din sannings makt.

4. Konung, gör mej ren
ifrån lögn och sken!
Låt mej av din sanning vara,
lär mej korsets visdom bara!
Konung, kom hit in!
Rena själen min!

5. I ditt sanningsord
hos ditt folk du bor.
Hjälp oss, konung utan like,
att vi breder ut ditt rike
över hav och jord
med ditt sanningsord.


Text: Gustav Jensen 1915 (70 år), A.H. 2008
Musik: A.H. 1988 (18 år)

Bereden väg för Herran



Alt. dalamelodi från Boda:



1. Bereden väg för Herran,
berg, sjunken, djup, stån opp!
Han kommer, han som fjärran
var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste,
av Davids hus den störste.
Välsignad vare han,
som kom i Herrens namn.

2. Guds folk, för dig han träder,
en evig konung opp.
Strö palmer, bred ut kläder,
sjung ditt uppfyllda hopp.
Guds löften äro sanna,
nu ropa: hosianna!
Välsignad vare han,
som kom i Herrens namn.

3. Gör dina portar vida
för Herrens härlighet.
Se, folken kring dig bida
att nå din salighet.
Kring jordens länder alla
skall denna lovsång skalla:
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn.

4. Ej kommer han med härar
och ej med ståt och prakt,
dock ondskan han förfärar
i all dess stolta makt.
Med Andens svärd han strider
och segrar när han lider.
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn.

5. O folk, från Herren viket
i syndig lust och flärd,
giv akt, det helga riket
ej är av denna värld,
ej av dess vise funnet,
ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn.

6. Den tron som han bestiger
är i hans Faders hus.
Det välde han inviger
är kärlek blott och ljus.
Hans lov av späda munnar
blott nåd och frid förkunnar.
Välsignad vare han
som kommer i Herrens namn.

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år)
Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi 1693, jfr 1697 års koralbok nr 340
alt. dalakoral från Boda

lördag 30 oktober 2010

Räds ej bekänna Kristi namn



1. Räds ej bekänna Kristi namn,
om världen än det skyr.
Det är ett fäste och en hamn,
när allting annat flyr.

2. Blygs ej för Kristi ord, ty vet
att i det ordet bor
Guds kraft till frid och salighet
för var och en som tror.

3. Vik ej från Kristi kors. Det är
för världen dårskap blott,
men Herrens trogna finner där
en oförgänglig lott.

4. Bevara som din högsta skatt
vad Kristi kärlek gav.
I livets dag, i dödens natt
han är ditt ljus, din stav.

Text: (=SvPs1986 nr 88) Erik Natanael Söderberg 1911 (42 år)
Musik: William Croft 1708

Förundrade, med bävan



1. Förundrade, med bävan
skall vid Guds tron vi se
hur all vår bön och strävan
fått större skördar ge,
än någonsin vi trodde,
när i hans tjänst vi gick,
fast Kristus bland oss bodde
och av hans kraft vi fick.

2. Med gråt Guds Ord vi sådde
vid väg och stenig grund.
Så sällan vi förmådde
att se och tro den stund,
när Ordets säde rotats
i trogna själars jord
och syndens kräftsår botats
av Kristus vid hans bord.

3. Men under all vår tröghet
att hoppas och att tro
fick ändå Andens höghet
med kraft ibland oss bo.
Vad vi i svaghet gjorde
gav Anden ljus och glans,
och älskad blev Guds Smorde.
Så blev all äran hans.

4. Och fastän svagt och illa
så mycket här blev gjort,
skall trohet i det lilla
av Gud belönas stort.
All möda för Guds rike
en härlig lön skall se.
En glädje utan like
skall glädjens Herre ge.


Text: Christian Braw
Musik: Samuel Wesley

Konung och Präst, träd in i denna skara



1. Konung och Präst, träd in i denna skara.
Oss med din Ande hägna och bevara.
Låt våra hjärtan dina tempel vara,
Jesus, vår Herre.

2. Du som för oss har burit syndanöden,
värm våra själar med den starka glöden,
att vi dig älskar, trofast intill döden,
Jesus, vår Herre.

3. Giv oss ditt milda, ditt ödmjuka sinne.
Hjälp att vår sköld vi i ditt saktmod finner,
att till din likhet närmare vi hinner,
Jesus, vår Herre.

4. För oss den väg som fram i stillhet drager,
giv oss den kärlek som alltmer tilltager,
allt tror och hoppas, lider och fördrager,
Jesus, vår Herre.

5. Var oss i döden med din Ande nära.
Låt oss en gång med jubel säden skära
och för ditt anlet våra kärvar bära.
Jesus, vår Herre.


Text: J A G Disselhoff 1860?, R T Kihlberg 1890?, bearb.
Musik: Johann Crüger

Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör




1. Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör!
Upp, själ, och fira som sig bör
den dag som Herren gör.
I dag till dig sker Herrens ord:
Kom i min famn, kom till mitt bord!

2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud,
men kläd mig själv i helig skrud,
min Herre och min Gud!
Ikläd mig din rättfärdighet,
att jag må se din salighet.

3. Lik Petrus jag på villans stig
förnekade och glömde dig,
men du ej glömde mig.
Din blick mig fann, din kärleksblick
till djupet av mitt hjärta gick.

4. Med smärta jag min svaghet ser,
o, hjälp mig att jag aldrig mer
dig, Jesus, överger,
men går med glädje dit du går
och bär mitt kors i dina spår.

5. Och när jag önskar återfå
de krafter som jag ser förgå,
jag likt Maria då
vid dina fötter sitta vill
och vad du talar lyssna till.

6. Ett enda mig nödvändigt är:
att hålla dig av hjärtat kär
och tro vad du mig lär.
Av denna kärlek, denna tro
i liv och död har själen ro.

7. En själ, som du åt himlen vann,
på jorden ej sin näring fann,
av stoft ej mättas kan.
Den dryck och spis, som henne när,
ditt blod och din lekamen är.

8. Dig själv du åt de trogna bjöd.
Du är det sanna livets bröd
som frälsar oss från död.
Du är den källa, av vars flod
en kristen hämtar kraft och mod.

9. Så kom att i mitt hjärta bo.
Till dig jag sätter all min tro,
hos dig jag finner ro.
Med dig jag lugn till målet går
och trygg på Herrens dag består.

10. Din Ande vittnesbörd mig bär,
att intet mer fördömligt är
hos den du bliver när.
Så bliv mig när i liv och död,
o nådens källa, livets bröd!

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. A.H. 2007
Musik: Olof Åhlström 1825 (69 år)

Lovad vare du, Herre



//: Lovad vare du, Herre
Jesus Kristus!
Lovad vare du Herre
Jesus Kristus! ://
//: Ditt ord är mina fötters lykta,
Jesus Kristus!
Ditt ord är mina fötters lykta,
Jesus Kristus ://

Text: Psalt. 119:105, textbearb. Eva Norberg 1980
Musik: Från södra Afrika

En dyr klenod



Alt.:


1. En dyr klenod, en klar och ren
oss unnats här att äga,
den pärlor, guld och ädelsten
på långt när ej uppväga.
En skatt, den yppersta på jord,
få vi vår egen kalla,
den skatten är Guds eget ord,
som hörer till oss alla.

2. När annat, som vi akta värt
att äga här och spara,
av rost och mal och tid förtärt,
hör upp vår fröjd att vara,
när dagens verk förgås med hast,
ja, förr än afton stundat,
står än Guds ord så nytt och fast
som när det först vart grundat.
3. Det tärs av ålder ej och tid,
om den ock evigt räckte.
Det går med samma kraft och frid
från släkte och till släkte.
Guds ord förblir i evighet,
när annat allt har farit.
Det ej av tidens växling vet,
likt Gud, som evigt varit.
4. Det kära ord, det enkla ord,
som mänskor dock förgäta,
var är en mänsklig visdom spord
som sig därmed kan mäta?
Var giver världen oss en grund
så fast att därpå bygga
som ordet av Guds egen mun,
det eviga och trygga.
5. Har jag det ordet sökt till stöd,
när andra stöd mig svikit,
från världens hav, dess storm och nöd,
in i den hamnen vikit,
då vet jag vad jag tryggas vid,
var jag kan fasthet finna,
då känner jag en ort av frid,
dit inga sorger hinna.
6. Som vattenfågeln dyker ned
i fjärdens klara bölja
att minsta fläck av stoft därmed
från sina vingar skölja,
så tvår sig anden ren och skär
i ordets djup, det klara,
och känner att hans hem det är,
där han i fröjd får vara.
7. Välsignat vare, Gud, ditt namn,
och utan ände prisat,
att du till säker tröst och hamn
oss alla vägen visat.
Vem är nu fattig, vem är rik,
när ej ditt ord oss fattas?
Den ene har, den andre lik,
ju det som mest må skattas.
Text: Johan Lundvig Runeberg 1857 (53 år)
Musik: Wittenberg 1526, alt. Burkhard Waldis 1553 (58 år)

Himlens gryningsljus



1. Himlens gryningsljus
fyller kyrkans hus.
Evighet med tiden blandas,
själen lever och kan andas.
Bördorna lyfts av,
sänks i dopets grav.

2. Denna plats är till
just för dej som vill
finna Gud, få tro och mogna.
Han är här bland sina trogna
med sitt goda ord
och sin vänskaps bord.

3. Det som Herren ger
här är mycket mer
än vad Mose kunde tänka,
när han såg Guds moln sig sänka.
Här är mer ändå
än på krubbans strå.

4. Detta är Guds höjd.
Längtan, tro och fröjd
här med helig bävan enas.
I försoningsblodet renas
vi och blir ett hus
för Guds väsens ljus.


Text: Christian Braw
Musik: Adam Drese 1698 (78 år)

Detta är dagen som Herren har gjort




1. Detta är dagen som Herren har gjort,
den ska oss alla berika!
Han har idag öppnat himmelens port;
det ska var söndag predika!
Ty i dess heliga timmar
härlig ur graven Guds ord uppstod,
nådig till oss kom Guds Ande god,
därför ska klockorna ringa.

2. Herre, i ljuset från ordet oss ställ,
så att du ensam får äran.
Då ska vi prisa dig nu och i kväll,
jubla till satans förfäran.
Läk nu där han har gjort skada,
gör evangelium för oss stort:
detta är dagen som du har gjort,
må vi på den vara glada!


Text: N.F.S. Grundtvig efter Psalt. 118:24, övers. A.H. 1989, 2007, 2010

Musik: Ludvig Mathias Lindeman

Hur ljuvt det är att komma



1. Hur ljuvt det är att komma
till Herrens tempelgård,
där trogna själar blommar
som liljor i hans vård!
Man ser hur skära kalkar
för Gud där öppna står,
//: och himmelsk dagg dem svalkar,
att liv och kraft de får ://

2. Hur kärt i Andens enhet
att dem tillsammans se
i trohet och i renhet
åt Herren offer ge.
När de Guds lov upphöjer
på denna fridens ort,
//: vem är väl då som dröjer
och stannar vid dess port? ://

3. Träd in att se och smaka
hur ljuvlig Herren är,
att bedja och att vaka
med hans utvalda där.
Där ute lever flärden
så glädjelös och tom,
//: ack, ringa fröjd ger världen
emot Guds rikedom ://

4. Ej vill jag vandra fjärran
till mörker bort från dag.
Mitt ljus, det är av Herran,
min sol uppsöker jag.
Inför hans anlet klara
vill i hans hus jag bo.
//: Där är mig gott att vara,
där har mitt hjärta ro ://

Text: (=SvPs1986 nr 80) Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), ngt bearb.
Musik: Isidor Dannström 1881 (69 år)

Dagar komma, dagar flykta

Preludium:

Koral:


1. Dagar komma, dagar flykta,
håll dig vid Guds ord och säg:
det är mina fötters lykta
och ett ljus på all min väg.
Hav din lust i detta ord,
som av ålder på vår jord
mänskors tröst och frid beredde
och till himmelen dem ledde.

2. Kristne, medan vi här vandra,
låtom oss på fädrens vis
fromma bedja med varandra,
glada sjunga Herrens pris.
Barnens liksom fädrens ljud
stige upp till samme Gud
att hans godhet nederkalla
över oss och över alla.

*3. Herre, signe du och råde
och bevare du oss väl.
Herre, ditt ansikt' i nåde
lyse alltid för vår själ.
Herre Gud, dig till oss vänd
och din frid oss allom sänd.
O Gud Fader, Son och Ande,
dig ske pris i allo lande!


Text: Johan Olof Wallin (v. 1-2) 1816 (37 år), Jesper Svedberg (v. 3) 1694 (41 år)
Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661. Preludium Johann Gottfried Walther (1684-1748)

Upp, psaltare och harpa



1. Upp, psaltare och harpa!
Upp, kraftens ord, du Andens svärd,
tveeggade och skarpa,
ur dvalan väck en syndig värld!
Och, nådens milda lära,
de väckta hjärtan bjud
att känna, älska, ära
barmhärtighetens Gud,
som huld i Sions gårdar
med Anden och sitt ord
alltsom en herde vårdar
sin dyra, återlösta hjord.

2. Han för de kvistar torra
ej hugga vill sitt vinträd ner.
Han skonar ett Gomorra
där tio fromma blott han ser.
Där två och tre allena
i Jesu Kristi namn
sin bön och sång förena,
han öppnar nådens famn
och glädjen återväcker
och skänker frid och ro
och med sin sköld betäcker
sin frälsta kyrkas hopp och tro.

3. Så kom i helig prydnad,
o Sulamit, du Kristi brud!
Hans lydnad är din lydnad,
din helighet och sköna skrud.
Han är din brudgum bliven,
att frälsa dig från fall,
och är för dig utgiven,
att han dig helga skall.
I trohet och i renhet
giv hjärtat med din hand
och vårda Andens enhet
med kärlekens och fridens band.

4. Ej evigt är du vorden
i dessa Kedars hyddor fäst.
En liten tid på jorden
du går som främling och som gäst.
Var trogen, o, var trägen
i lov och bönesång,
så blir dig himlavägen
ej slipprig eller lång.
De frommas samljud tvingar
till tystnad kvalens röst.
När Davids harpa klingar
det stormar ej i Sauls bröst.

5. Men glad som Moses skådar
från öknens land, från mödans ban
det land som Herren bådar
på andra sidan av Jordan,
så själen sig förnöjer
av salighetens hopp
och tjust från jorden höjer
sin blick mot himlen opp.
I tron hon ser och smakar
hur ljuvlig Herren är,
när helig andakt vakar
på alla känslor och begär.

6. Kom, Israel, att dyrka
din Gud på varje tid och ort,
men blive ock vår kyrka
ett heligt rum och himlens port!
Ej störe mänskofunder
och jordiskt känsloprål
de helga sabbatsstunder,
de höga föremål,
att Herren i ditt öra
ej ropar inom kort:
"Jag vill ditt spel ej höra,
hav dina visors buller bort!"

*7. Dig skall ditt Sion sjunga
och bära fram för dig, o Gud,
med hjärta och med tunga
sin lovpsalm och sitt böneljud.
Ditt ord i våra bygder
må rikeligen bo
och bära frukt i dygder,
i kärlek, hopp och tro.
Som havets sand otaligt
ditt folk föröke sig
och heligt och lycksaligt
i evighet lovsjunge dig!

Text: Johan Olof Wallin, ngt bearb.
Musik: Hans Kugelmann 1540 efter mel. från 1400-t.

Kom till högtid



1. Kom till högtid! - I Guds gårdar
vila bjuds från livets id.
Herren än de sina vårdar,
står dem bi i stormig tid.
Gud den trötte skänker vila,
frid och stilla sabbatsro,
styrka för hans svaga tro.

2. Kom till högtid! Kärleksflamman
slocknar om du ensam går.
Men om kolen föres samman,
kärlekselden näring får.
Det blir varmt i syskonskaran
när man med en enad röst
ber till Gud om nåd och tröst.

3. Kom till högtid! - Käril tomma
fyller Herren nu som förr.
Gud välsignar sina fromma,
öppnar för dem ordets dörr,
smörjer dem med glädjens olja,
när de i sin Herres hus
mättas av hans nåd och ljus.

4. Kom till högtid! - Mottag ordet,
ordet ifrån Herren själv.
Drick vid helga nattvardsbordet
styrka utur nådens älv!
Ur de rika frälsningsbrunnar
får du ösa liv och frid,
hälsokraft till evig tid.

5. Kom till högtid! - Herren bjuder
in till frälsning världen all.
Allmaktsordet redan ljuder,
bådande det ondas fall.
Men så långt som solen lyser
går hans nådebudskap ut,
segrande till tidens slut.

Text: Nils Hylander, ngt bearb. 1986 (v. 5)
Musik: "Vänligt över jorden glänser"

Herre, samla oss nu alla



1. Herre, samla oss nu alla
kring ditt dyra nådesord.
Likt ett vårregn låt det falla
på vårt hjärtas torra jord.
Värdes oss din Ande sända
och din eld ibland oss tända.
//: Mätta ljuvligt de elända,
Herre, vid ditt rika bord ://

2. Lär oss troget taga vara
på det ord oss givet är.
Led oss i ditt ljus, det klara,
på den väg som till dig bär.
Gör vårt hjärta för dig stilla,
låt ej otron oss förvilla,
//: Herre, låt oss ej förspilla
nådestunden du beskär ://

3. Må vi akta på den tiden
då du söker oss, o Gud.
Snart är nådens dag förliden,
och vi får ej flera bud.
O, så hjälp oss nu att höra
vad vår själ kan saliggöra,
//: upplåt du vårt hjärtas öra
och förnim vårt böneljud ://


Text: (=SvPs1986 nr 81) Lina Sandell-Berg 1872 (40 år), ngt bearb.
Musik: William Batchelder Bradbury 1861 (45 år)



W B Bradbury:

En Fader oss förenar

Preludium:



Koral:



1. En Fader oss förenar,
en herde och en fårahjord,
ett dop som alla renar,
ett frälsningens och livets ord,
en röst från tusen munnar,
en själ i allas röst,
ett bud som frid förkunnar,
en tro med evig tröst,
en kärlek och en längtan
och samma mål till sist:
ett slut på allas trängtan,
ett liv i Herren Jesus Krist.

2. Så går vi med varandra
i bön och hopp vår pilgrimsgång
och sjunger där vi vandrar
det frälsta Sions segersång.
I mörker och i fara,
i trångmål och i nöd
trygg skådar Jesu skara
mot evig morgons glöd.
Från kors, från grav vi ilar
med saligt lov och pris
till evig sabbatsvila
i Guds, vår Herres, paradis.


Text: Bernhard Severin Ingemann 1843 (54 år), Edvard Evers 1902 (49 år)

Musik: 1400-talet H Kugelmann, preludium John Morén 1916

Med Gud och hans vänskap



1. Med Gud och hans vänskap,
hans Ande och ord,
samt bröders gemenskap
och nådenes bord,
de osedda dagar
vi möter med tröst,
//: oss följer ju Herden ://
den trofaste Herden,
vi känner hans röst.

2. I stormiga tider,
bland töcken och grus,
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet
världen ej ser,
//: men före går Herren ://
men före går Herren
med segerns banér.

3. Den molnstod oss höljer
och leder vårt tåg,
den klippa oss följer
med springkällans våg
är Kristus, hans kärlek
och renande blod,
//: där lever vårt hjärta ://
där fröjdas vårt hjärta,
där livas vårt mod.

*4. O Jesus, bliv när oss,
bliv när oss alltfort,
och sköt oss och bär oss
som alltid du gjort.
Ja, amen, din trohet
skall bringa oss fram.
//: Lov, pris, tack och ära ://
lov, pris, tack och ära,
vår Gud och vårt Lamm!


Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år) Se även "Får satan mej sålla"  
Musik: Oscar Ahnfelt 1851 (38år) - melodin även kallad "Väckelsesveriges Marseljäs"

O Ahnfelt:

Vi lovar dig, o store Gud



*1. Vi lovar dig, o store Gud.
Med makt och ära går ditt bud,
ditt helga ord,
kring himlar och kring jord.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*2. Din kyrka glädes i ditt skygd,
hon på ett hälleberg är byggd.
Till domens stund
hon vilar på sin grund.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*3. Ditt folk omkring din tron en gång
skall sjunga segerns höga sång,
där kerubim
besvarar serafim:
Helig, helig, helig är Herren Gud.

Text: Johan Olof Wallin 1811 (32 år), ngt bearb. (v. 3)
Musik: Melodi till Sanctus-trop 1300-talet / 1529