Självspelande koralbok till minne av Johan Dillner (1785-1862), som för ökad koralkännedom startade kyrkokör samt spred ensträngat "Psalmodikon" med noter i sifferskrift. För att se bloggarkivet, klicka på pilarna till vänster om årtal resp. månad (ej på själva årtalet/månaden). Register finns längst ner. Ev. rättelser och andra synpunkter skickas till andreas.g.holmberg@gmail.com
1. Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer, och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner.
2. Men du förbliver den du var, o Herre, full av nåd, och våra nätter, våra dar du tecknat i ditt råd.
3. Trygg i din vård jag lämnar mig, när solen från oss flyr, och gladligt skall jag prisa dig, när dagen åter gryr.
4. Men om det stilla dödens bud i denna natt jag hör, det är min tröst att din, o Gud, jag lever och jag dör.
Text (=SvPs 1986 nr 188): Christoph Friedrich Neander? 1766 (43 år), efter v.1 Adam Krieger 1655 (21 år) och Johann Friedrich Herzog 1670 (23 år), Johan Olof Wallin 1814 (35 år)
1. Som ljus i änglahänder stå bleka stjärneblänk, och tunn och klar sig tänder en månes silverlänk. Men över livets gärden i dunkel vägen bär. Jag ville gå på färden med dig, o Herre kär.
2. Som himlens fågel breder de starka vingar ut, så Herren Gud bereder oss sköld och skygd till slut. Han vet vad verk vi äro: som markens gräs, blott stoft, och våra dagar äro en fläkt, en blommas doft.
3. Som stilla solglansflöden från klarnad himmel flöt, som dagg med svala flöden de heta timmar slöt - i stillhet Herren skådar ifrån sin boning ned och jordens barn benådar med himlens ro och fred. Text och musik: Kerstin Westman (1910-1935)
1. En dag skall randas för vår syn, det får vi inte glömma, då Herren stiger fram i skyn för att all världen döma. Hur går det då för syndens träl? Var skall en arm, förfärad själ för Herrens blick sig gömma?
2. Då ekar domsbasunens ljud, runt världen skall det höras, ty då skall jordens barn till Gud från hav och länder föras. Ja, levande och döda då för Herrens åsyn måste stå och räkenskap skall göras.
3. Då slås den stora boken opp, där allting står beskrivet som under tidevarvens lopp i världen är bedrivet, och sedan döms vi, en och var, allt efter som vi handlat har i det förflutna livet.
4. O Jesus, Frälsare, jag ber för din förtjänst och pina, att du i nådens ljus mig ser och räknar bland de dina. Jag tror att du som gjorde slut på ondskans makt har plånat ut de synder som är mina.
5. Var själv min medlare i nåd när Gud till doms mig ställer, så mina tankar, ord och dåd mig ej för evigt fäller. Ack, säg ett ord, ett ord med makt om offret som du en gång bragt: att också mig det gäller!
6. O Jesus Kristus, kom dock snart, kom när det dig behagar! Jag gläder mig åt tidens fart och mödans flydda dagar. Med varje stund som går, jag vet att närmare din härlighet du mig i nåd ledsagar.
1. Vi till ditt altarbord bär fram som offergåva, o Guds Lamm, vår glädje, våra nederlag... Text: Anders Frostenson 1962 Musik: Carl Nielsen 1915 (50 år) [Av upphovsrättsskäl kan resten av texten inte återges här än] C Nielsen:
1. Gud låter sina trogna här allt gott av nåd erfara, och tecken på hans kärlek är mång tusen änglars skara. Ty sjunga vi med gott behag: Guds änglar från vår barndomsdag oss följa och bevara.
2. De lägra sig kring var och en som fruktar Herren gärna, och deras hjälp är icke sen mot dem som ont oss ärna. Ty sjunga vi med gott behag: Guds änglar från vår ungdomsdag för våld och list oss värna.
3. På vägen de oss föra så, att vi vår fot ej stöta, men trygga och förnöjda gå, fast nöd och sorger möta. Ty sjunga vi med gott behag: Guds änglar oss till ålderns dag på hulda armar sköta.
4. Med vänlig hand, fast icke sedd, de gravens skräck förjaga och hålla tröstens kalk beredd, när ångsten gör oss svaga. Ty sjunga vi med gott behag: Guds änglar oss i dödens dag till himmelen ledsaga.
5. O Herre Gud, var mild och god när vi med döden strida. Din Ande give kraft och mod att vi i frid avlida. Så skola vi med gott behag dig sjunga på den stora dag som vi med fröjd förbida!
Text: G Reimann 1639, Jesper Svedberg 1694 (41 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
1. När stormens lurar skalla kring bleka fält och land och dystra vågor svalla mot öde skär och strand, när dödens lie blänker i sommarblomstrens lid, jag mänskans lott betänker och hennes bråda tid.
2. Hör, allt omkring mig ropar: Förgängelse och död! Och mörkrets här sig hopar kring dagerns sista glöd. O Gud, mig kläd med styrka för Andens höga strid! Nu samlar sig din kyrka till Mikaelitid.
3. Och himlens skyar jaga mer hett och brått varann. Sig härar sammandraga kring himlens hövitsman. Upp, Kristi stridsmän, vaken! Guds kyrka, redo stå! Nu Mikael mot draken till väldig strid skall gå.
4. Se ljusets kämpaskara! Ej frukan den betar. Hur vapnen glänsa klara, hör segerglad fanfar! Igenom mörkrets länder och heta striders bad den hoppets blickar sänder emot Guds gyllne stad.
5. Och falnar sista glöden av solens eld en gång, skall mörkrets här och döden ej sjunga segersång. Från fjärran stammar glansen i Kristi stridsmäns drag: de skymta segerkransen och alla helgons dag. Text: Sam Rönnegård 1936 (43 år) , publ. med tillstånd.
1. O Gud, vår broder Abels blod till dig från jorden ropar. Än rasar ondskans övermod, än brott på brott den hopar. Dock vid allt otrons överdåd de dina du hugsvalar. Till jorden ser du än i nåd, ty Jesu blod här talar.
2. Och se, då en rättfärdig man står fram att sanning yrka, all världens makt ej fruktar han, Guds sak ger honom styrka. Förgäves ondskan tänder skär och till hans död sig väpnar: hans uppsyn lik en ängels är, för vilken brottet häpnar.
3. Med himlens glädje för sin syn går Stefanus att lida och skådar i den öppna skyn Guds Son vid Faderns sida. Lik honom ber han i sitt fall för dem som ont vill göra och dör med lugn, ty en gång skall dock mörkrets makt upphöra.
4. Ja, Herrens ljus ej slocknar ut, fast det i moln sig döljer. Det goda segra skall till slut, fast världen det förföljer. Och han som kom i Herrens namn och utstod korsets pina skall samla i en evig hamn från tidens storm de sina.
1. Halleluja! Halleluja! Jubla nu på alla vis: sjung för Gud en glad ny visa, sjung en hymn till Herrens pris! Han som på ett kors som offer för all världens frälsning dog, Jesus, härlighetens Herre, upp från dödens mörker stod!
2. Kristus uppstått, förstlingsfrukten från Guds helga skördefält, som vid Herrens andra ankomst till sin fulla vidd har svällt. Ja, de stora, gyllne axen bugar sej för honom då, mogna i hans äras solsken, stigna upp ur jorden grå.
3. Jesus lever! Vi får leva! Aldrig uttöms Guds förråd, regn och dagg och solsken flödar från hans ansikte av nåd, så att vi med hem i himlen här på jorden frukter bär och en dag av änglar samlas, ja, för evigt frälsta är!
*4. Halleluja! Halleluja! Äran tillhör dej, vår Far! Äran tillhör dej, Guds Lamm, som hela världens synder bar! Äran tillhör dej, Guds Ande, full av nåd och helighet! Halleluja, halleluja, heliga Treenighet!
Text: Christopher Wordsworth 1862 (55 år), övers. A.H. 2008
1. Nu triumferar Herren Krist, och döden har sitt välde mist. Halleluja, halleluja! Vi prisar nu i evighet Guds stora makt och härlighet. Halleluja, halleluja!
2. Nu kan oss inget skada här, hur väldig ondskans makt än är. Halleluja, halleluja! Se, döden lidit nederlag och trygga bor Guds barn i dag. Halleluja, halleluja!
*3. Pris vare Fadern som oss bär, och Sonen, Herren Jesus kär. Halleluja, halleluja! Den helge Ande likaså ska evighetens lovsång få. Halleluja, halleluja! Text: Kaspar Stolshagen (1550-1594) "Heut´ triumphieret Gottes Sohn" Musik: Tryckt hos B. Gesius 1601, sats Johann Sebastian Bach
*1. Vad ljus över griften! Han lever, o fröjd! Fullkomnad är Skriften, o salighets höjd! Från himmelen hälsad han framgår i glans och världen är frälsad och segern är hans. Se, bortvält är stenen och inseglet bräckt, och vakten har flytt för hans andes fläkt, och avgrunden bävar. Halleluja!
*2. Här var mellan ljuset och mörkret en strid, dock segrade ljuset för evig tid. Nedstörtad är döden och tron står opp bland jordiska öden med himmelskt hopp. Ni sörjande kvinnor, vem söker ni här? Den levande ej bland de döda är. Uppstånden är Jesus. Halleluja!
*3. Så himlen med jorden ¨ försonade sig, så graven är vorden till glädjen en stig. Ni huvun som böjdes vid korsets fot, lyft upp er och fröjdas trots världens hot! Kom, skingrade hjord, till din herde igen. Han lever, han lever och följer dig än osynlig från himlen. Halleluja!
*4. Nu storma, o tider! Hans kyrka står fast, som ljuset sig sprider hans lära med hast. Ut går i all världen hans utsända bud och vittnar bland svärden och bålen om Gud, och vittnar om honom, o tröst i all nöd, som, död för vår synd, ¨ blev genom sin död en förstling till livet. Halleluja!
*5. Ni fromma som klagar, vad sörjer väl ni? Snart är både dagar och nätter förbi. Snart jorden upplåter sin famn till er ro, snart uppstår ni åter likt kornen som gror. Han själv som dem sådde skall komma till slut och samla in skörden, men först skilja ut ogräset från vetet. Halleluja!
Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), ngt bearb. (se finlandssvenska psalmboken 1986 nr 98)
1. O du vår Herre Jesus Krist som på dig tog vår synd och brist, som plågad var och slagen hårt, som måste bära korset svårt, dig beder vi att för din död du hjälper oss i all vår nöd.
2. Ditt stora verk fullbordat är. Guds nåd och stränghet ser vi här: En helig Gud för mänskors brott har offer krävt och offer fått; en nådig Gud, en himmelsk Far till sina barn oss återtar.
3. Men ack, hur svaga är ej vi, om, Herre, du ej står oss bi! O Jesus, både snart och lätt förspiller vi vår barnarätt om du som oss förvärvat den ej styrker själv de svaga än.
4. Så styrk oss, hjälp oss, var oss när i faror, sorger och besvär. I frestelsen giv heligt mod, i striden kraft utav ditt blod. Giv tröst av din försoningsdöd i livets och i dödens nöd!
Text: V. 1 Okänd tysk förf. 1643 efter latinsk bön. Jesper Svedberg 1694 (41 år).
1. På Sinai stod Herren Gud, bland eld och rök och tordönsljud han stod, fördold i töcken. Basunen ljöd, och Herrens röst med häpnad slog allt folkets bröst, och berget skalv och öknen. Och Herren talade och bjöd och sade: Den är evigt död som av min budords rätter blott en åsidosätter.
2. O samvete, o röst av Gud! Som himlens stjärnor lagens bud oss lyser evigt klara. Men vem på hela jordens rund, vem finns, som kan i domens stund den starke Hämnarn svara? En enda finns, som svara kan: "Allt är fullbordat!" säger han, sin blick till himlen höjer och ner sitt huvud böjer.
3. Från Sinai till Golgata ditt öga vänd, o människa, och se vad du har brutit. För dig han lagens vrede bär, o syndare, för din skull är hans helga blod utgjutet. O kom, försmält av ånger, kom och låt ditt hjärta skapas om. Låt tron din ande liva och frukt i kärlek giva.
Text: (=SvPs1937:) Frans Michael Franzén Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)
1. Från örtagården leder till Golgata en väg som Anden förbereder och tecknar steg för steg. Till paradis den vägen bär, men en smärtornas väg det är.
2. Av kärlek till oss arma vår Jesus den har gått. Hans hjärta ömma, varma sitt dödsstyng där har fått. Till paradis...
3. Vi ser olivträdslunden, där han i ångest ber, i mörka midnattsstunden sej själv till offer ger. Till paradis...
4. Han ingen av oss glömmer, han villigt tar på sej de synder oss fördömer, att frälsa dej och mej. Till paradis...
5. De sköna himlens dräkter så dyrt han köpte då åt alla folk och släkter som inför Gud ska stå. Till paradis...
6. Kom, syskon, låt oss dröja i tro vid korsets stam, i andakt blicken höja mot Frälsaren, Guds Lamm! Till paradis...
7. Vi bara så kan lära den evigt nya sång till Guds och Lammets ära, som sjungs hos Gud en gång. Han allt för oss fullbordat har, men en smärtornas väg det var.
Text: Carl Gotthard Liander 1887 (39 år), bearb. A.H. 2008
1. Nu segrar alla trognas hopp: vid änglars lovsång rinner opp en salig morgonstjärna. Den stannar över Herrens hus, och folken skola i dess ljus församla sig så gärna. Stor ljus, klart ljus nedergjutes, natten slutes, dagen börjas, att kring hela världen spörjas.
2. I nåd och sanning bland oss bor den dolde Guden, mild och stor, en Frälsare för alla. Vi skåda nu hans härlighet som ende Sonens härlighet och till hans fötter falla. Hav tröst, mitt bröst, gläds att ordet kött är vordet, Gud förklarad och hans kärlek uppenbarad.
*3. O gläds, min själ, och sjung hans pris som öppnat dig det paradis vars port din synd tillslutit! O gläds, att Gud förbarmar sig och huld förnya vill med dig förbundet som du brutit. Ära vare Gud i höjden! Friden, fröjden, helig vilje sig från jorden aldrig skilje.
Text: Samuel Johan Hedborn (29 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år)
1. Herren av himlen är kommen till jorden, enfödde Sonen är människa vorden. Gud har fullbordat profetiska orden: Född är oss Frälsaren, Israels tröst.
2. Sion, din bidan var lång i årtusen, Kristus är kommen, se julen, se ljusen! Glädje i templen och glädje i husen, frid och försoning för skuldtyngda bröst.
3. Herdar på marken som vaktade hjorden hörde Guds änglar och heliga orden: Ära i höjden och frid här på jorden, till alla mänskor Guds goda behag!
4. Än faller mörker med skuggor så tunga över oss alla, båd´ gamla och unga. Dock blir det ljust - och vid julen vi sjunga, sjunga om Jesus, om frälsningens dag.
Text: v. 1-3 Johan Dillner 1858 (73 år), v. 4 Knut Johan Montelius 1906 (54 år)
1. Gläd dej, du värld, nu är han här! Du jord, ta mot din Kung! Ge rum åt den som jorden bär och himlens lovsång sjung, och himlens lovsång sjung, och himlens, och himlens lovsång sjung.
2. Gläd dej, du värld, din Herre rår! Ja, prisa nu din Gud! Från fält och flod, från berg och snår ger sången återljud, ger sången återljud, ger sången, ger sången återljud!
3. Låt inte synd och sorger gro som törnen i din själ! Han med sin nåd hos oss vill bo och göra allting väl, och göra allting väl, och göra, och göra allting väl.
4. Han helar det som sönderslets. Kom, alla folk, och märk hans frälsande rättfärdighets och kärleks underverk, och kärleks underverk, och kärleks, och kärleks underverk!
1. På grund av Jesu blod och sår jag börjar nu mitt kyrkoår. Hans resa till Jerusalem gör att jag trygg får vandra hem. Hans mål var smälek, hån och spott, men jag får gå till Sions slott.
2. På Jesus Kristus, livets ord, min tro och salighet beror. Det arv han lovar vill jag få den väg han visar vill jag gå, och utan Ordets lykta klar ej minsta lilla steg jag tar.
3. Åt Jesus jag mej offra vill, han ska få allt som hör mej till. Ja, här ska ingenting bli spart om än det vore oskattbart. Vad till hans ära här sås ut ger tusenfalt igen till slut.
4. Jag håller daglig kyrkogång med ordets läsning, bön och sång, och fast jag här går ut och in är Jesus kvar i själen min. Att Davids Son hos mej vill bo, det är min högsta fröjd och ro.
5. Gud vare pris, som är så blid att han oss givit denna tid då vi en salig försmak får av evighetens kyrkoår! Ja, vi får redan börja att stå inför tronen dag och natt.
6. Hosianna! Fräls oss, Davids Son! Nu tystne fiendernas hån och allt vad sej på jorden rör nu blive till en väldig kör i himlarymdens helgedom, för att Guds Son till världen kom!
7. Upp, Sion, byt din sorgdräkt svart mot ljusets helga bröllopsprakt! Strö palmer där din vän går fram och sjung hans lov i salig skam. Låt det bli känt hur god han är som mättade din själs begär! Text: Hans Adolph Brorson, övers. A.H. 1989
1. Förundrade, med bävan skall vid Guds tron vi se hur all vår bön och strävan fått större skördar ge, än någonsin vi trodde, när i hans tjänst vi gick, fast Kristus bland oss bodde och av hans kraft vi fick.
2. Med gråt Guds Ord vi sådde vid väg och stenig grund. Så sällan vi förmådde att se och tro den stund, när Ordets säde rotats i trogna själars jord och syndens kräftsår botats av Kristus vid hans bord.
3. Men under all vår tröghet att hoppas och att tro fick ändå Andens höghet med kraft ibland oss bo. Vad vi i svaghet gjorde gav Anden ljus och glans, och älskad blev Guds Smorde. Så blev all äran hans.
4. Och fastän svagt och illa så mycket här blev gjort, skall trohet i det lilla av Gud belönas stort. All möda för Guds rike en härlig lön skall se. En glädje utan like skall glädjens Herre ge. Text: Christian Braw Musik: Samuel Wesley
1. Konung och Präst, träd in i denna skara. Oss med din Ande hägna och bevara. Låt våra hjärtan dina tempel vara, Jesus, vår Herre.
2. Du som för oss har burit syndanöden, värm våra själar med den starka glöden, att vi dig älskar, trofast intill döden, Jesus, vår Herre.
3. Giv oss ditt milda, ditt ödmjuka sinne. Hjälp att vår sköld vi i ditt saktmod finner, att till din likhet närmare vi hinner, Jesus, vår Herre.
4. För oss den väg som fram i stillhet drager, giv oss den kärlek som alltmer tilltager, allt tror och hoppas, lider och fördrager, Jesus, vår Herre.
5. Var oss i döden med din Ande nära. Låt oss en gång med jubel säden skära och för ditt anlet våra kärvar bära. Jesus, vår Herre. Text: J A G Disselhoff 1860?, R T Kihlberg 1890?, bearb. Musik: Johann Crüger
den dag som Herren gör. I dag till dig sker Herrens ord: Kom i min famn, kom till mitt bord!
2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud, men kläd mig själv i helig skrud, min Herre och min Gud! Ikläd mig din rättfärdighet, att jag må se din salighet.
3. Lik Petrus jag på villans stig förnekade och glömde dig, men du ej glömde mig. Din blick mig fann, din kärleksblick till djupet av mitt hjärta gick.
4. Med smärta jag min svaghet ser, o, hjälp mig att jag aldrig mer dig, Jesus, överger, men går med glädje dit du går och bär mitt kors i dina spår.
5. Och när jag önskar återfå de krafter som jag ser förgå, jag likt Maria då vid dina fötter sitta vill och vad du talar lyssna till.
6. Ett enda mig nödvändigt är: att hålla dig av hjärtat kär och tro vad du mig lär. Av denna kärlek, denna tro i liv och död har själen ro.
7. En själ, som du åt himlen vann, på jorden ej sin näring fann, av stoft ej mättas kan. Den dryck och spis, som henne när, ditt blod och din lekamen är.
8. Dig själv du åt de trogna bjöd. Du är det sanna livets bröd som frälsar oss från död. Du är den källa, av vars flod en kristen hämtar kraft och mod.
9. Så kom att i mitt hjärta bo. Till dig jag sätter all min tro, hos dig jag finner ro. Med dig jag lugn till målet går och trygg på Herrens dag består.
10. Din Ande vittnesbörd mig bär, att intet mer fördömligt är hos den du bliver när. Så bliv mig när i liv och död, o nådens källa, livets bröd!
1. Himlens gryningsljus fyller kyrkans hus. Evighet med tiden blandas, själen lever och kan andas. Bördorna lyfts av, sänks i dopets grav.
2. Denna plats är till just för dej som vill finna Gud, få tro och mogna. Han är här bland sina trogna med sitt goda ord och sin vänskaps bord.
3. Det som Herren ger här är mycket mer än vad Mose kunde tänka, när han såg Guds moln sig sänka. Här är mer ändå än på krubbans strå.
4. Detta är Guds höjd. Längtan, tro och fröjd här med helig bävan enas. I försoningsblodet renas vi och blir ett hus för Guds väsens ljus. Text: Christian Braw Musik: Adam Drese 1698 (78 år)
1. Detta är dagen som Herren har gjort, den ska oss alla berika! Han har idag öppnat himmelens port; det ska var söndag predika! Ty i dess heliga timmar härlig ur graven Guds ord uppstod, nådig till oss kom Guds Ande god, därför ska klockorna ringa.
2. Herre, i ljuset från ordet oss ställ, så att du ensam får äran. Då ska vi prisa dig nu och i kväll, jubla till satans förfäran. Läk nu där han har gjort skada, gör evangelium för oss stort: detta är dagen som du har gjort, må vi på den vara glada!
1. Hur ljuvt det är att komma till Herrens tempelgård, där trogna själar blommar som liljor i hans vård! Man ser hur skära kalkar för Gud där öppna står, //: och himmelsk dagg dem svalkar, att liv och kraft de får ://
2. Hur kärt i Andens enhet att dem tillsammans se i trohet och i renhet åt Herren offer ge. När de Guds lov upphöjer på denna fridens ort, //: vem är väl då som dröjer och stannar vid dess port? ://
3. Träd in att se och smaka hur ljuvlig Herren är, att bedja och att vaka med hans utvalda där. Där ute lever flärden så glädjelös och tom, //: ack, ringa fröjd ger världen emot Guds rikedom ://
4. Ej vill jag vandra fjärran till mörker bort från dag. Mitt ljus, det är av Herran, min sol uppsöker jag. Inför hans anlet klara vill i hans hus jag bo. //: Där är mig gott att vara, där har mitt hjärta ro ://
Text: (=SvPs1986 nr 80) Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), ngt bearb.
1. Dagar komma, dagar flykta, håll dig vid Guds ord och säg: det är mina fötters lykta och ett ljus på all min väg. Hav din lust i detta ord, som av ålder på vår jord mänskors tröst och frid beredde och till himmelen dem ledde.
2. Kristne, medan vi här vandra, låtom oss på fädrens vis fromma bedja med varandra, glada sjunga Herrens pris. Barnens liksom fädrens ljud stige upp till samme Gud att hans godhet nederkalla över oss och över alla.
*3. Herre, signe du och råde och bevare du oss väl. Herre, ditt ansikt' i nåde lyse alltid för vår själ. Herre Gud, dig till oss vänd och din frid oss allom sänd. O Gud Fader, Son och Ande, dig ske pris i allo lande!
1. Upp, psaltare och harpa! Upp, kraftens ord, du Andens svärd, tveeggade och skarpa, ur dvalan väck en syndig värld! Och, nådens milda lära, de väckta hjärtan bjud att känna, älska, ära barmhärtighetens Gud, som huld i Sions gårdar med Anden och sitt ord alltsom en herde vårdar sin dyra, återlösta hjord.
2. Han för de kvistar torra ej hugga vill sitt vinträd ner. Han skonar ett Gomorra där tio fromma blott han ser. Där två och tre allena i Jesu Kristi namn sin bön och sång förena, han öppnar nådens famn och glädjen återväcker och skänker frid och ro och med sin sköld betäcker sin frälsta kyrkas hopp och tro.
3. Så kom i helig prydnad, o Sulamit, du Kristi brud! Hans lydnad är din lydnad, din helighet och sköna skrud. Han är din brudgum bliven, att frälsa dig från fall, och är för dig utgiven, att han dig helga skall. I trohet och i renhet giv hjärtat med din hand och vårda Andens enhet med kärlekens och fridens band.
4. Ej evigt är du vorden i dessa Kedars hyddor fäst. En liten tid på jorden du går som främling och som gäst. Var trogen, o, var trägen i lov och bönesång, så blir dig himlavägen ej slipprig eller lång. De frommas samljud tvingar till tystnad kvalens röst. När Davids harpa klingar det stormar ej i Sauls bröst.
5. Men glad som Moses skådar från öknens land, från mödans ban det land som Herren bådar på andra sidan av Jordan, så själen sig förnöjer av salighetens hopp och tjust från jorden höjer sin blick mot himlen opp. I tron hon ser och smakar hur ljuvlig Herren är, när helig andakt vakar på alla känslor och begär.
6. Kom, Israel, att dyrka din Gud på varje tid och ort, men blive ock vår kyrka ett heligt rum och himlens port! Ej störe mänskofunder och jordiskt känsloprål de helga sabbatsstunder, de höga föremål, att Herren i ditt öra ej ropar inom kort: "Jag vill ditt spel ej höra, hav dina visors buller bort!"
*7. Dig skall ditt Sion sjunga och bära fram för dig, o Gud, med hjärta och med tunga sin lovpsalm och sitt böneljud. Ditt ord i våra bygder må rikeligen bo och bära frukt i dygder, i kärlek, hopp och tro. Som havets sand otaligt ditt folk föröke sig och heligt och lycksaligt i evighet lovsjunge dig!
Text: Johan Olof Wallin, ngt bearb.
Musik: Hans Kugelmann 1540 efter mel. från 1400-t.
1. Kom till högtid! - I Guds gårdar vila bjuds från livets id. Herren än de sina vårdar, står dem bi i stormig tid. Gud den trötte skänker vila, frid och stilla sabbatsro, styrka för hans svaga tro.
2. Kom till högtid! Kärleksflamman slocknar om du ensam går. Men om kolen föres samman, kärlekselden näring får. Det blir varmt i syskonskaran när man med en enad röst ber till Gud om nåd och tröst.
3. Kom till högtid! - Käril tomma fyller Herren nu som förr. Gud välsignar sina fromma, öppnar för dem ordets dörr, smörjer dem med glädjens olja, när de i sin Herres hus mättas av hans nåd och ljus.
4. Kom till högtid! - Mottag ordet, ordet ifrån Herren själv. Drick vid helga nattvardsbordet styrka utur nådens älv! Ur de rika frälsningsbrunnar får du ösa liv och frid, hälsokraft till evig tid.
5. Kom till högtid! - Herren bjuder in till frälsning världen all. Allmaktsordet redan ljuder, bådande det ondas fall. Men så långt som solen lyser går hans nådebudskap ut, segrande till tidens slut.
1. Herre, samla oss nu alla kring ditt dyra nådesord. Likt ett vårregn låt det falla på vårt hjärtas torra jord. Värdes oss din Ande sända och din eld ibland oss tända. //: Mätta ljuvligt de elända, Herre, vid ditt rika bord ://
2. Lär oss troget taga vara på det ord oss givet är. Led oss i ditt ljus, det klara, på den väg som till dig bär. Gör vårt hjärta för dig stilla, låt ej otron oss förvilla, //: Herre, låt oss ej förspilla nådestunden du beskär ://
3. Må vi akta på den tiden då du söker oss, o Gud. Snart är nådens dag förliden, och vi får ej flera bud. O, så hjälp oss nu att höra vad vår själ kan saliggöra, //: upplåt du vårt hjärtas öra och förnim vårt böneljud ://
Text: (=SvPs1986 nr 81) Lina Sandell-Berg 1872 (40 år), ngt bearb. Musik: William Batchelder Bradbury 1861 (45 år)
1. En Fader oss förenar, en herde och en fårahjord, ett dop som alla renar, ett frälsningens och livets ord, en röst från tusen munnar, en själ i allas röst, ett bud som frid förkunnar, en tro med evig tröst, en kärlek och en längtan och samma mål till sist: ett slut på allas trängtan, ett liv i Herren Jesus Krist.
2. Så går vi med varandra i bön och hopp vår pilgrimsgång och sjunger där vi vandrar det frälsta Sions segersång. I mörker och i fara, i trångmål och i nöd trygg skådar Jesu skara mot evig morgons glöd. Från kors, från grav vi ilar med saligt lov och pris till evig sabbatsvila i Guds, vår Herres, paradis.
Text: Bernhard Severin Ingemann 1843 (54 år), Edvard Evers 1902 (49 år)
Musik: 1400-talet H Kugelmann, preludium John Morén 1916
1. Med Gud och hans vänskap, hans Ande och ord, samt bröders gemenskap och nådenes bord, de osedda dagar vi möter med tröst, //: oss följer ju Herden :// den trofaste Herden, vi känner hans röst.
2. I stormiga tider, bland töcken och grus, en skara dock skrider mot himmelens ljus. Dess hopp och dess härlighet världen ej ser, //: men före går Herren :// men före går Herren med segerns banér.
3. Den molnstod oss höljer och leder vårt tåg, den klippa oss följer med springkällans våg är Kristus, hans kärlek och renande blod, //: där lever vårt hjärta :// där fröjdas vårt hjärta, där livas vårt mod.
*4. O Jesus, bliv när oss, bliv när oss alltfort, och sköt oss och bär oss som alltid du gjort. Ja, amen, din trohet skall bringa oss fram. //: Lov, pris, tack och ära :// lov, pris, tack och ära, vår Gud och vårt Lamm!