Självspelande koralbok till minne av Johan Dillner (1785-1862), som för ökad koralkännedom startade kyrkokör samt spred ensträngat "Psalmodikon" med noter i sifferskrift. För att se bloggarkivet, klicka på pilarna till vänster om årtal resp. månad (ej på själva årtalet/månaden). Register finns längst ner. Ev. rättelser och andra synpunkter skickas till andreas.g.holmberg@gmail.com
1. Gå, Sion, din konung att möta, Jerusalem, gläds åt din Gud! Strö palmer på väg för Messias, bered dig som väntande brud. Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud. Var glad, var glad och hylla din konung och Gud.
2. Han kommer från eviga fröjder, han lämnar sin tron av kristall, sin ära i ljusets palatser och lägges på strå i ett stall. Var glad...
3. Han kommer till jorden att bringa ett offer på korsträdets stam, att dö för vårt syndiga släkte och föra rättfärdighet fram. Var glad...
4. Han kommer ur graven med byte och skuggornas boning blir ljus, och gravarnas slumrare väckas till liv utur seklernas grus. Var glad...
5. Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt. Han kommer i makt att regera, då Gud uti alla blir allt. Var glad...
1. Gör porten hög, gör dörren bred och djupt i stoftet böj dig ned: din Gud och Frälsare det är som på ditt hjärta klappar här. Höj upp din röst med helig fröjd, stäm upp din sång till himlars höjd: Dig vare pris, o Jesus kär, som komma vill och bli mig när.
2. Han kommer här...
Text: Georg Weissel 1623 (33 år, till invigningen av en kyrka i Königsberg), 1642
1. Gläd dig, du Kristi brud, och möt din Herre Gud. Den stora dag du skådat som oss profeter bådat. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.
2. En åsna honom bär... Text: Dansk 1632, övers. 1642, Samuel Johan Hedborn 1812 (29 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), Britt G Hallqvist 1979 (65 år) Musik: Jakob Regnart 1574 (34 år)
//: Hosianna, Davids son! Välsignad vare han, välsignad Davids son, som kommer i Herrens namn ://: Hosianna i höjden, hosianna, hosianna! Välsignad Davids son, som kommer i Herrens namn :// Text: Matt. 21:9 Musik: Georg Joseph Vogler omkring 1795 (ca 46 år), preludium även av Richard Faltin.
1. En herrdag i höjden är vorden besluten av Konungen uti det himmelska land, att han skall hitkomma med mång sinom tusen och kalla till doms både kvinna och man, med änglarnas röst, de trogna till tröst, men svidande styng i de otrognas bröst.
2. Ack, mildaste Jesus, föröka oss trona, att vi må beredda och vakande stå, att vi ej bortmista vår salighets krona, och att vi din nåd ej förlustiga gå. O räck oss din hand, vår Frälsareman, och för oss till himlens lycksaliga land.
Text (=SvPs1986 nr 315): Gammal nordisk sång, i svenskt tryck 1718
Musik: Svensk folkmelodi, ur musiktidningen Zion 1869 i sättning av Jacob Axel Josephson
1. Å saliga stund utan like! Han lever, han är inte död! Nu sprider i skuggornas rike uppståndelsens morgon sin glöd. Han är inte längre i graven där sargad och bleknad han låg. //: Jag såg honom lysa som dagen och skönare syn jag ej såg! ://
2. Han lever, och jag skall få bringa hans vänner den Levandes ord! Tänk, jag som är ringast bland ringa, den minsta han har på vår jord, tänk, jag får hans hälsning frambära, jag sjunger min lovsång till Gud! //: Mer kunde ej änglar begära än gå med så underbart bud! ://
3. Å saliga stund utan like! Han lever, han lever igen! Han vandrar i segrarens rike, min själ, inte sörjer du än? Ditt hopp att den döde få sköta höll kvar dej i klippgravens lund, //: så fick du den Levande möta, å saliga, saliga stund! ://
1. Gå varsamt, min kristen, giv akt på din gång! Den vägen är smal och den porten är trång som leder till livet, och de äro få som finna den vägen och vilja den gå.
2. Man bygger sig själv en bedrägelig bro av otrogen kärlek och kärlekslös tro. På den vill man komma till himmelens port, men faller, och fallet blir evigt och stort.
3. Man tror ej att vägen kan vara så smal, som leder till bröllop i himmelens sal. Man vill den i ostörd bekvämlighet gå, ej världen försaka, ej synden försmå.
4. Men nej, man bedrar sig, man löper ej rätt. Till hemmet i himlen det går ej så lätt. Den vägen är smal som till salighet bär, och uppfylld av törne, av kors och besvär.
5. Den måste man varsamt, i ödmjukhet gå, i bön och i vaksamhet vandra därpå. Blott ett steg på sidan dig bringar i nöd, din köttsliga frihet är andelig död.
6. Här gäller att kämpa mot djävul och värld, att icke bedåras av högmod och flärd, allt själviskt och syndigt försaka i grund och hålla sej redo ¨ att lida var stund.
7. Din klädnad gör vit i din Frälsares blod, som styrker till dagelig bättring ditt mod. Ja, fly för ditt liv undan synder och last, bed Gud att han gör din utkorelse fast.
8. Gå troget och stadigt i Frälsarens spår, och kraft till din vandring av honom du får. Hans börda är ljuvlig, åt honom dig giv. Han giver dig nåd till evinnerligt liv.
1. Jag vet mig en sömn i Jesu namn, när döden mitt timglas tömmer. Mig redes en bädd i jordens famn, så moderligt den mig gömmer. Min själ är hos Gud i himmelrik och där sina sorger glömmer.
2. Jag vet mig en afton full av ro... Text: Magnus Brostrup Landstad 1851 (49 år), Oskar Wågman 1911 (62 år), Viola Renvall 1980 (75 år), ngt bearb. Musik (inkl. sats): Christoph Ernst Friedrich Weyse 1826 (52 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
1. Jesus lever - graven brast! Allt är underlagt hans välde. Nu det står för evigt fast att hans död som lösen gällde. Så blev döden vänd i seger, graven brast och Jesus lever!
2. Jag har vunnit - Jesus vann! Han gjort allt vad lagen kräver. I sin död han satan band, jag en dyrköpt frihet äger. Öppen har jag himlen funnit, Jesus vann - och jag har vunnit!
Text: Johan Nordahl Brun, övers. A.H. 1994
Musik: Johann Rudolph Ahle 1664 (39 år) "Liebster Jesu, wir sind hier"
1. Verka tills natten kommer, kallelsens verk är stort: hela livet behöves, dagarna svinner fort. Tidigt i livets morgon... Text: Annie L Coghill 1854 (18 år), Siri Dahlquist 1913 (24 år), ngt bearb. Musik: Lowell Mason 1864 (72 år) [Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
1. Ni mänskobarn som här i världen får hjälp av samme Faders hand, säg, varför kivas ni på färden till ett och samma fadersland? Då har ni ej de bud i minne som Herren gav oss, evigt god... Text: Johan Olof Wallin 1809 (30 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år) Musik: Halle 1704
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
1. O Jesus Krist, i dig förvisst mitt enda hopp jag äger. Till dig jag ber. Min nöd du ser...
Text: Hans Christensen Sthen 1591 (47 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Anders Frostenson 1976 (70 år) Musik (inkl. sats): Erik Gabriel von Rosén 1832 (57 år), sedermera bearb. till 3-takt av dåv. komministern i Hanebo, Hjalmar Berner.
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än] E G von Rosén:
1. Vak upp! Hör väkten ljuder från Sions murar än. Se, nådens sol dig bjuder en bättringsdag igen. Men snart skall budet fara från livets Furste ner och i hans namn förklara att ingen tid är mer.
2. För sent skall syndarn vakna där ingen morgon är, där han skall evigt sakna den nåd han spillde här,
där inga böner höras,
där ingen bättring sker,
ty kan väl bättring göras
då ingen tid är mer?
3. O du i synden döde!
Se denna evighet,
där allt är mörkt och öde
och ej av ändring vet.
Att synden hopplöst minnas: o mask, som ro ej ger! Ack, kan väl hoppet finnas, då ingen tid är mer?
4. Vak upp! Hör, ropet skallar: Nu är behaglig tid! Nu gå dit Herren kallar med bön och bot och strid. Vill du den nåd förnimma, som syndarn bjuds ännu, så tänk var dag, var timma, att nu är tid, blott nu. Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), 1816.
(En förkortad version av texten finns i SvPs1986 nr 535) Musik: Strassburg 1536
1. Hör oss, Gud, du själv har bett oss: vi skall bedja med varann, för varandra och för alla... Text: Michael Edward Hewlett 1968 (52 år), Anders Frostenson 1968 (62 år) Musik: William Penfro Rowlands o 1904 (44 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
1. Världen som nu föds på nytt pånyttföder glädjen. Här på jorden vandrar nu den uppståndne Herren...
Text: Adam av S:t Victor 1100-talet, Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837 (54 år), Anders Frostenson 1969 (63 år) Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1861 (56 år) J P E Hartmann:
1. Det ringer till vila och veckan går ut. Guds sabbat sig nalkar och mödan har slut. Tack, evige Fader, för hälsa och frid och nådenes gåvor i nödenes tid.
2. Du varit mitt stöd i mitt anletes svett, min börda du lättat, mitt bord du berett. Och om i min blindhet jag knotat ibland, du tog dock ej från mig din skyddande hand.
3. Förlåt mina brister och giv att alltmer din nåd jag förnimmer, din sanning jag ser. Ack, öppna mig ögonen, Gud, för ditt ord, som bliver då himlen förgås med vår jord.
4. Det ordet skall vara min tröst och mitt ljus. I morgon det ljuder ännu i ditt hus. Jag dit med de fromma så gärna då vill, och själen hon längtar och trängtar därtill.
5. Lär mig då besinna mitt eviga väl, upplys du mitt sinne, upplyft du min själ från levernets oro och sorg och besvär till dig och till det som evinnerligt är.
6. Det dröjer ej länge, så är det förbi med färden i världen och tingen däri. Vad blev det väl av mig, om, Herre, ej du mot mig var barmhärtig och nådig ännu?
7. Mot målet nu vill jag så vandra min stig, att synden ej skiljer mitt hjärta från dig. Min omsorg om själen förena jag skall med trohet och flit i mitt jordiska kall.
8. Till detta beslut att ej glömma ditt bud, välsigna min gudstjänst i morgon, o Gud. När åter jag börjar min veckas besvär, ett steg jag då närmare himmelen är. Text: Johan Olof Wallin 1838 (59 år), "Järvsöpsalmen" Musik: Ivar Widéen 1916 (44 år)
1. Se, kärlet brast och oljan är utgjuten! Dess doft uppfyller själens sorgehus. Din själ, av himmelsk vällukt rent omfluten, blir saligt lyft ur jordens stoft och grus.
2. Låt kärlet brista, låt dess nardus strömma, var icke snål, bered din själ till fest. Vad fröjdfullt överdåd! Låt själen tömma sin bästa gärd för själens höge gäst. Text: Nathan Söderblom 1928 (62 år), v. 1. efter Karl Gerok 1857 (42 år) Musik: Patrik Vretblad 1938 (62 år)
1. Mitt i vintern var det, stormen svepte hård, land och hav låg frusna, snö kring by och gård. Snö föll över världen... Text: Christina Rosetti (1830-1894), Anna Greta Wide 1962 (42 år) Musik: Gustav Holst 1906 (32 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
1. Salig, Jesus, är den stunden då du mitt ibland oss är. Låt din bild i hjärtegrunden präglas in och klarna där... Text: Ernst Gottlieb Woltersdorf 1752 (27 år), Britt G Hallqvist 1984 (70 år) Musik: Preben Nodermann 1911 (44 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]
1. Upp ur vilda, djupa vatten lyfte Skaparn liv och land. Markens djur och himlens fåglar, man och kvinna skapte han... Text: Fred Kaan 1968 (39 år), Britt G Hallqvist 1977 (63 år) Musik: Darmstadt 1698/Bamberg 1732
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här]
1. Var jag går i skogar, berg och dalar följer mig en vän, jag hör hans röst. Han osynlig är, men till mig talar, talar stundom varning, stundom tröst.
Han, min Herde, gick för mig i döden,
men han lever i all evighet.
//: Sina får han följer, vårdar, föder
med osäglig trofasthet :// Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), Ragnar Holte 1986 (59 år), v.3 herrnhutisk svensk förf. 1806 Musik: Ur Ahnfelts sånger 1868 (dansk?)
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]
1. Från tidevarv till tidevarv ditt rike, Gud, skall stå. Din lära som ett heligt arv från far till son skall gå. I nya tiders morgonväkt... Text: Samuel Gabrielsson 1929 (48 år) Musik: Tysk 1753
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
1. Helige Ande, sanningens Ande, kom att oss ledsaga. Låt oss ej falla eller oss förvilla, men till målet draga i trones ljus, förtröstande och stilla. Vishet, o Herre, giv oss av höjden.
2. Helige Ande, kraftenes Ande, kom att oss uppliva. Må kärlek bo i våra hjärtan inne och dess frukter bliva en kristlig dygd, ett himmelskt mod och sinne. Helighet, Herre, giv oss av höjden.
3. Helige Ande, glädjenes Ande, kom att oss hugsvala. Låt hoppets röst bland levernets bekymmer till vår ande tala, och giv oss frid, när livets afton skymmer. Salighet, Herre, giv oss i höjden. Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år) Musik: Antonio Scandelli 1568 (51 år) "Lobet den Herren, denn er ist sehr freundlich"; förspel (preludium) Mikael Nyberg (1871-1940)
1. Det susar genom livets strid en fläkt av himmelrikets frid, en klang av harpotoner. En aning fyller varje bröst, och stilla ljuder Andens röst i jordens alla zoner. O mänsklighet, ställ dörrn på glänt - det är advent, det är advent!
2. Han kommer hit, en Mänskoson...
Text: Carl Boberg 1883 (24 år), Harry Lindström 1984 (68 år)
Musik: David Ahlberg 1894 (25 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här än]
1. Vår store Gud gör stora under, med glädje vi det skåda få. Han sopar bort de falska grunder som många tusen vilat på. Han river sönder Satans garn och frälsar sina fallna barn.
2. Guds ord med makt går fram i världen, och otrons fästen ramla ner. De starka hjältar fälla svärden och fly till Gud, som nåd dem ger. De rening få i Jesu blod och sjunga sen: Vår Gud är god.
3. Se upp, se upp, nu vitnar marken och skördetimmen inne är. Gå ut, bjud syndare till arken, kanhända floden snart är här. Upp, alla, alla som en man. Att sova nu, det går ej an.
4. O Gud, låt mig ej bli tillbaka då andra riket taga in. Låt också mig din nåd få smaka, ja, låt mig evigt vara din. Jag nu mig lämnar i din hand, för hem ditt barn till fridens land.
5. Halleluja, den är ej fjärran, den stora dag, då vi få bud: Se upp, se upp! Nu kommer Herran att ta de sina hem till Gud. O sälla dag, då allt är klart! Jag väntar dig, kom snart, kom snart.
Text: Nils Frykman 1877 (35 år), ngt bearb. (=SvPs1986 nr 100)
Musik: Ur Melodier till Sions Nya sånger 1873, utg. Joel Blomqvist (?)
1. Jesus är min vän den bäste, vilkens like ingen är. Skulle jag då som de fleste övergiva honom här? Ingen skall mig kunna skilja ifrån den mig har så kär...
Text: Jakob Arrhenius 1691 (48 år), Olov Hartman 1978 (72 år)
1. Låt oss glada och i tro tacka Gud, ty han är god. Hans barmhärtighet och nåd...
Text: Anders Frostenson 1978 (72 år), efter John Milton 1623 (15 år) och 1645 (37 år) Musik: Halle 1704 [Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
1. Högtlovat vare Jesu namn, du änglaskara, sjung, och bär den gyllne kronan fram till honom, alla kungars kung.
2. Och du, martyrers trogna här, som gått en stig så tung, dig skynda fram, din hyllning bär att ära honom, kungars kung.
3. Du Herrens folk, som löst han har ur syndens boja tung, träd fram med lovsång, ren och klar, att prisa honom, kungars kung.
4. Upp, varje folk och släkt och stam och Herrens ära sjung. Vak upp, mitt hjärta, skynda fram att hylla honom, kungars kung.
*5. Dig, Herre Jesus, vi tillber och om din nåd bär bud tills vi i härlighet dig ser, vår Jesus, Herre, Konung, Gud! Text: Edward Perronet 1779 (53 år), Erik Nyström 1893 (51 år), bearb. v. 5 A.H. 2008
1. Du sviker aldrig, Herre Krist, din kärlek sviktar ej, om än ditt svar på all min bön blev nej och åter nej. För när jag skalv i nattens gråt, i ångest, oro, nöd, då kom du med din fred och frid, så dyrköpt i din död.
2. Ja, det var stort att se ditt kors i nattens kamp och ve. Mitt bröst fick andas ut igen, när jag din nöd fick se. Det var ju du som en gång grät och bad i ångestsvett, som bad att slippa, om det gick, den kalk vår synd berett.
3. Ja, Herre Jesus, det var du som blev så fegt förrådd, av törnen krönt, som narr utklädd, av skarpa gissel flådd. Och då de spikat fast dej hårt vid korset, ett av tre, då var du bara kramp och kval och fruktansvärd att se.
4. De hånade och ropade: Messias, fräls dej själv! Stig ner från korset eller kräv att änglar ger dej hjälp! Men då, i denna avgrundsfurstens avgrundsdjupa natt var du, Guds egen Son, av Gud utlämnad och utsatt.
5. Då var du övergiven helt och dömd på alla vis, och ändå gav du rövarn löfte
om ditt Paradis! Du kungligt fri från hämndlust var vid plågoandars rad, ja, ända in i dödens stund för bödlarna du bad.
6. Du Konung, Frälsningsfurste, som vid korset spikats fast, å, aldrig livet segrat så, som då ditt hjärta brast! När jorden skalv, så störtades den ondes borg i grus, var skulle han nu gömma sej för påskens morgonljus?
7. Ja, när mitt spända sinne ser dej mitt i nattens nöd, då byts min ångest mot den frid du köpte i din död. Då vet jag att det finns en Gud och att han är min Far. Om än fördold, så är han här. Och jag ska få hans svar.
8. Du, Herre, är vår säkra pant, vår Morgonstjärna klar, från den som ingen här kan se, från himlaljusens Far. Dej ser jag nu i tron och vet att målet närmar sej: när detta hjärtas oro dör, då ska jag möta dej.
*1. Amen sjunge varje tunga, Amen är vår himlasång. Amen får vi evigt sjunga, Amen för Guds tron en gång. Amen, där är livets älv. Amen kallar han sej själv.
*2. Amen, Herrens Krist skall råda. Amen är hans löftesord. Amen, vi hans under skådar, Amen, Herrens kraft är spord. Amen, botad är all nöd, Amen, bytt i liv vår död.
*3. Amen, lov och pris och ära, Amen, Lammet och vår Gud! Amen klinge fjärran, nära! Amen är vår lovsångs ljud. Amen, snart vi Gud får se! Amen, ja, det skall så ske!
1. Tänk när en gång den dimma är försvunnen, det töcken som omhöljer livet här, och när den dagen är för oss upprunnen, där Gud och Lammet evigt solen är!
2. Tänk när en gång är löst var jordens gåta, vart ängsligt varför som jag grubblat på, när de fördolda djupen sig upplåta och jag får Herrens vägar klart förstå!
3. Tänk när en gång jag med förklarat öga får honom se, som här jag trodde på, som här jag följde, tänk, när i det höga jag evigt säll skall i hans åsyn stå!
4. Tänk när en gång jag utan synd skall vara, helt fri mitt onda kött och satans list, när alla tankar äro rena, klara och alla gärningar förutan brist.
5. Tänk när en gång jag äntligen skall vara så from jag vill, då blott det goda sker, ja, när jag ej behöver ens befara blott möjligheten av att falla mer!
6. Tänk när en gång i himlens gyllne salar Guds Lamm bland änglar rätt jag prisa kan och om ett evigt liv med bröder talar och om det liv, som likt en dröm försvann!
7. Guds folk en gång i sida, vita kläder med segerpalmer inför Lammet står, då Gud hos sig de trötta barnen gläder, från deras ögon torkar varje tår.
8. Väck, Jesus, denna tanke i mitt hjärta var gång mig vägen blir för mödosam! Den ljuvt skall dämpa varje bitter smärta och locka leendet ur tårar fram.
Text: W A Wexels 1841 (44 år), C O Rosenius 1848 (32 år), bearb.