O att den elden redan brunne (alternativ melodi)

1. O att den elden redan brunne,
som du, o Jesus, tända vill!
O att all världen redan funne
den frid som hör Guds rike till!

2. Visst glimmar det i mörka natten
en liten gnista här och där,
visst är den stora frälsningsskatten
för månget hjärta dyr och kär.

3. Men låt den elden spridas vida
och gör den skatten vida känd!
I tron ditt löfte vi förbidar,
att Anden rikligt blir oss sänd.

4. Kom snart, o Jesus, till oss alla
och värm oss med din kärleks glöd!
Låt oss ej längre gå så kalla
för egen och för andras nöd.

5. Låt nådens bud till alla föras,
giv åt ditt rikes framgång fart,
så att ditt lov dock måtte höras
från alla världens ändar snart!

6. Och stärk din eld i våra hjärtan,
bränn bort, bränn bort allt eget slagg,
men lindra även luttringssmärtan
med din hugsvalans ljuva dagg.

7. Låt alla egna nästen brinna,
de usla brunnar torka ut
och alla egna stöd försvinna,
då blir du ensam Gud till slut!

8. Du, du är värdig, du allena
att få all ära, lov och pris.
Ack, håll oss alltid vid det ena,
att du är ensam god och vis.

9. Men dina svaga lemmar, Herre,
ack, låt dem inte söndra sej!
De är ju få - så mycket värre
om inte de är ett i dej!

10. De är så få, de är så svaga,
men håll dem med din starka hand.
Lär dem att älska och fördraga,
knyt till, knyt till ditt kärleksband.

11. Smält allt vad åtskilt är tillsamman,
gör varmt vad nu är ljumt och kallt!
Blås liv i svaga kärleksflamman
och bliv du själv vårt allt i allt!

Text: Georg Friedrich Fickert 1812 (54 år), Lina Sandell 1861 (29 år)
Musik: Ur Sionstoner 1889

Om jag ägde allt men inte Jesus

1. Om jag ägde allt men inte Jesus,
vore livet värt att leva då?
Kunde väl mitt hjärtas oro stillas
med de ting, som skall till sist förgå?
Om jag ägde allt men inte Jesus,
vore vinsten värd en livslång strid?
Och är jordens glädje värd att nämnas
mot en enda stund av Jesu frid?

2. Om jag ägde rikedom och kärlek
och bland människor ett ärat namn,
men ej något hopp för evigheten
och för redlös farkost ingen hamn,
om jag ägde allt men inte Jesus,
som mej älskat intill korsets död,
o, varthän i hela vida världen
skulle jag då fly i hjärtats nöd?

3. O, hur tomt är allt i hela världen!
Utan Jesus är blott synd och nöd.
Utan Jesus är ock evigheten
idel mörker, gråt och evig död.
Om jag kunde leva utan Jesus,
o, hur vore det att dö en gång?
Utan honom i den mörka dalen,
utan honom evigheten lång?

4. Men nu har jag allt, ja, allt i Jesus:
läkedom för alla hjärtats sår,
ingen synd som inte han förlåter,
ingen nöd som inte han förstår.
Om jag ägde Jesus, endast Jesus,
och i hela världen inget mer,
o, så ägde jag dock allt i honom,
han som nog och över nog mej ger.

Text: Anna Ölander 1904 (43 år)
Musik: J Olof Lindberg 1921 (51 år)

Den blida vår är inne (alternativ koral)

1. Den blida vår är inne,
och nytt blir jordens hopp.
Ny fröjd får varje sinne,
nytt liv får varje knopp.
Så livligt solen strålar,
så majestätiskt mild!
För dödliga hon målar
odödlighetens bild.

2. Förskönad nu naturen
står klädd i högtidsdräkt.
Vad ljuvlig vällukt, buren
till oss av vindens fläkt!
Vad prakt, vad rikedomar
som skiftar tusenfalt!
Se, runt omkring dig blommar
och lever, doftar allt.
 

Text: Johan Olof Wallin 1807 (28 år), 

Musik: Johann Christian Friedrich Haeffner 1816 (57 år)


J C F Haeffner:

Min själ nu love, prise Herren (alternativ koral)

1. Min själ nu love, prise Herren
för all hans kärlek, trohet, nåd!
Fast underlig, fördold och fjärran
han mej har synts i sina råd,
jag ser dock nu ett himmelrike
av idel nåd och trofasthet,
ett fadershjärta utan like
från evighet till evighet!

2. Fördolda är väl Herrens vägar,
men nåd och trohet tecknar dem.
Bland mänskors barn han vandra plägar,
liksom en fader i sitt hem.
Fast deras fall han måste sörja,
han dock dem älskar, huld och god.
Till barn han skapat dem från början,
till barn han köpt dem med sitt blod.

3. Förlorat barn är Faderns smärta.
Han själv det söker, ropar så:
"O giv mej dock, mitt barn, ditt hjärta!"
Och lyssnar, nalkas det, o då
blir fröjd i hela fadershuset,
blir ock i barnets hjärta fröjd,
ty barnens frid och fröjd i ljuset,
Guds kärleks ljus, är lyckans höjd.

4. Om också över stormig bölja
vår svaga farkost måste gå,
skall också vreda vågor skölja
in överallt, vår själ ändå
en djup, en salig frid åtnjuter
i tron, en Herrens ljuvlighet,
ty Frälsaren oss själv omsluter
med evig nåd och trofasthet.

5. Och färgar solen våra dagar,
en jordisk lyckas blida sol,
och skimrets makt vår blick försvagar
och drar den bort från resans mål,
då skall Guds Andes inre tuktan
i kärlek lägga på oss band.
O, håll oss, Herre, i din fruktan,
till dess vi nått det goda land!

Text: C O Rosenius 1851 (35 år), ngt bearb A.H. 2007
Musik:  Johann Christian Friedrich Haeffner (1759-1833)


J C F Haeffner:

Aldrig är jag utan fara

1. Aldrig är jag utan fara,
kan dock alltid säker vara;
alltid någon nöd, men se:
alltid ock en Frälsare!

2. Aldrig fri från syndens smärta,
men dock tröstad vid Guds hjärta;
aldrig utan kamp och strid,
alltid dock på djupet frid.

3. Ofta jagad, ofta fången,
men dock aldrig helt förgången;
ofta utan kraft och råd,
aldrig utan hjälp och nåd.

4. Alltid täck för Faderns öga,
Jesus, fast jag tror det föga;
aldrig rätt tillfreds med mig,
alltid salig blott i dig.

5. Så du sorg och glädje delar,
att mig intetdera felar:
sött och surt i livets skål,
just så mycket som jag tål.

6. Men, o Jesus, när jag gråter,
giv, att hoppets glädje åter
trots all synd och nöd ändå
måtte övervikten få!

Text: Thomas Kingo 1681 (47 år), Lina Sandell 1861 (29 år, med tillägg av v. 4)

Musik: Folkmelodi (jfr skivan "Blott en dag" med Carola)

Välsignad den dagen

1. Välsignad den dagen, då jag här fick se
hur frälsningens hav översvallat!
Välsignad den stunden, som Gud velat ge,
när han mej till nåden har kallat,
mej nyfött och renat, upptagit till barn!
Då löstes jag arme ur träldomens garn,
ty Jesus har dött i mitt ställe.

2. Låt satan fritt ryta, han stör ej min ro,
ty Jesus skall skydda och freda.
Låt jorden omstörta, låt prövas min tro,
Guds Ande skall trösta och leda.
Fast synderna är liksom sanden i hav
och trycker och följer mej jämt till min grav,
har Jesus dock dött i mitt ställe.

3. Sant är det, när stormar på stormar uppgår,
och skyarna börjar att tjockna,
när böljorna fräser och hårdare slår
och elden i lampan tycks slockna,
då fäller jag modet, men håller dock i:
min synd är förlåten och då är jag fri,
ty Jesus har dött i mitt ställe.

4. Jag slipper väl en gång i vågsvallet ro,
jag ser för mej himmelska stranden.
Där skall jag få inta vad här jag fått tro
med fröjd i de levande landen,
och evigt åtnjuta försoningens nåd
och inse och prisa Guds eviga råd,
att Jesus har dött i mitt ställe.

5. Tack, himmelske Fader, min skapare huld,
som Sonen i hjärtat förklarat!
Tack, mildaste Jesus, som borttog min skuld
och mödan för mej inte sparat!
Tack, helige Ande, min hjälpare god,
som lärt mej vad värde det är i hans blod
som nådigt har dött i mitt ställe!

Text: Ur Sions Nya Sånger 1778, ngt bearb.
Musik: Christian Adolph Nystad 1542

Helige Ande, kom till oss från ovan

1. Helige Ande, kom till oss från ovan,
du som med Fadern och Sonen är Gud.
Kom att oss skänka den himmelska gåvan,
möt din församling, din längtande brud.
Du är det ljus som kan Jesus förklara,
bygga Guds kyrka och leda hans folk,
hela Guds sanning för oss uppenbara,
vara den himmelska kärlekens tolk.

2. Jesus, du sänder från himmelens boning
Anden som nådens och frälsningens pant.
Härligt förklarad blir så din försoning,
världen får veta att ordet är sant.
Eldstungor flammar, hör, gamla och unga
vittnar i jubel om undret som hänt.
Lösta från fruktan igen kan vi sjunga
lovsång till Gud som sin Ande har sänt.

3. Himmelska Tröstare, du som kan gjuta
läkande olja i svidande sår,
styrk oss och led oss så att vi får njuta
frukt av din frälsning som allting förmår.
Skapa du i oss förnyade hjärtan,
led oss i sanning och hjälp oss ur nöd.
Tålamod skänk oss i striden och smärtan,
var du vår levande kraft i vår död.

Text: Johan Nordahl Brun 1786 (41 år), Alfons Takolander 1927, bearb.

Musik: Oscar Ahnfelt 1851 (38 år)

O Ahnfelt:

Tag ingenting undan

1. Tag ingenting undan, när du till din Fader
med synden och sorgen och glädjen får gå.
Tag ingenting undan! De doldaste gömslen,
dem skådar hans ögon igenom ändå.


2. Tag ingenting undan, hur illa du handlat,
förtig det blott ej, när du talar med Gud.
Sök ingenting dölja, ej heller förringa,
då samvetet dömer din synd mot hans bud.


3. Tag ingenting undan, när ofta du beder:
"O Gud, låt din vilja i allt med mig ske!"
Låt inte din egen, din själviska vilja
förrädiskt då efter ett undantag se.


4. Tag ingenting undan, 
när Herren dig bjuder:
"Bär villigt det kors jag bestämt åt dig här!"
O, må det ej hemligt inom dig då heta:
"Ja, Herre - men inte, nej inte det här!"


5. Tag ingenting undan. 
Säg inte: "Jag kan ej".
Säg hellre i ödmjukhet: "Herre, jag vill,
jag vill, men giv kraft åt den villiga anden
och säg ditt allsmäktiga Amen därtill!"


6. Tag ingenting undan! 
Din himmelske Fader
tar ingenting undan av glädjen hos sig,
den dag då de eviga portarna vida
på Herrens befallning skall öppnas för dig!


Text: Lina Sandell 1892 (60 år), ngt bearb.

Saligheten är nu här (alternativ koral)

1. Saligheten är nu här!
Upp, mitt hjärta, upp, min tunga,
nu ska ni om Jesus sjunga,
om hans namn, hur stort det är!
Allt som är i mej ska röras
till min Herres lov och pris,
så min jubelsång kan höras
ända in i paradis!

2. Jesus ville kärleksfull
detta namn på jorden bära.
Tidigt måste han sej lära
lida smärta för vår skull.
Ja, till blods han måste strida
för det frälsarnamn han fick.
Vad han för vår synd fick lida
honom djupt i själen gick.

3. Å, min synd är gränslöst stor!
Större än jag själv kan bära,
inte törs jag nåd begära
när jag hör på lagens ord.
Men då du har JESUS blivit
och min synd på korset tog,
tror jag, Herre, att du skrivit
in mitt namn i livets bok!

Text: Hans Adolf Brorson 1732 (38 år)

Musik: Ur J A Freylinghausens sångbok tr. 1714

Kom, hör och se, betänk och märk

VID ALLMÄNT SKRIFTERMÅL

1. Kom, hör och se, betänk och märk
de skönsta avskedsorden,
det allra främsta nådeverk
man hört och sett på jorden,
det största under själen vet,
det hav som högst kan svalla,
den heligaste hemlighet,
det största djup av alla
vi ändlöst djupt kan kalla!

2. Vår Herre Jesus i den natt
då han till slut förråddes,
till bords med tolv apostlar satt,
som av hans omsorg nåddes.
När framför sig han plågor ser
som själ och hjärta kränker,
se, på oss alla likväl mer
än på sig själv han tänker,
ett testamente skänker.

3. Till Faderns höga majestät
han lyfter håg och händer,
tar brödet, tackar, bryter det,
sen till de tolv sig vänder
och säger: Tag och ät nu här
de sönderbrutna bröden,
vet att min sanna kropp det är,
som nu givs ut i döden
att frälsa er ur nöden!

4. Han kalken ock i samma stund
välsignar och utskiftar,
varmed han då ett nytt förbund
och testamente stiftar.
Han säger: Drick nu av mitt blod
som blir för er utgjutet,
till bot för synd och övermod
och allt som blivit brutet!
Det gäller, det beslutet.

5. Se här, min själ, är Jesu bord
till hans och din förening.
Här är också hans klara ord
och ordens rätta mening.
Låt ej i denna handlingen
förnuftet reformera,
ej heller med förvandlingen
vidskepelsen regera,
det duger intetdera.

6. Tag ordet som det ligger här,
och tro just som det lyder.
När Jesus säger att "det är",
så säg ej: "det betyder".
Nej, tro att det är samma kropp
som för dig har måst svida,
ja, samma blod som haft sitt lopp
ur hjärtesår och sida
när Gud för oss fick lida.

7. Hur detta sker, den själv bäst vet,
som makten har att råda.
Hans vishet och allsmäktighet
är goda grunder båda.
Det är ej skämt, det är ej lek
att slå med ord den munnen,
som aldrig var med något svek
och något falskt befunnen,
ja, själva sanningsbrunnen.

8. Bröd är väl bröd, så tror vi rätt,
så har ock Skriften menat,
men på ett obegripligt sätt
med Kristi kropp förenat.
Vin är väl vin, förblir ock vin,
men därmed givs tillika
Guds blod till själens medicin,
kan ej för tvivel vika.
Guds ord kan aldrig svika.

9. När vi nu börjar att förstå
vad härligt bord här dukas,
så ligger största vikten på
hur gåvan av oss brukas,
ty denna spis ovärdiga
till andligt liv åtnjuter,
men alla obotfärdiga
sig själva utesluter
och Jesu tröst förskjuter.

10. Ja, över sin tillstängda själ
Guds dom de så ses draga,
och kroppen måste likaväl
en lika dom mottaga.
Som de i synd och säkerhet
har låtit själen somna,
så lär Guds dom, som Skriften vet,
sig över dem fullkomna
då liv och själ skall domna.

11. Vem än du är, så är det bäst
att du idag proberar
i vad för själ, du nattvardsgäst,
din Gud du härbärgerar.
Är själen full med styggelse
och du ej har bekänt det,
ej ringaste uppbyggelse
av detta sakramentet
du dig här då förvänte.

12. Se, otron är bland synders tal
en mäktig regentinna,
och den som tjänar Belial
en ryslig tjänarinna.
Där hon nu är, är också han,
där kan ej köttet tämjas,
och Kristus ju omöjligt kan
med sådant följe sämjas.
Han måste därvid vämjas.

13. Och du som låtit i förtret
med hat din själ upptända,
ack, ve dig då i evighet
om du, du oomvända,
till denna kärleksmåltid går,
du går den breda gata,
ty visst är det en dödssynd svår
med Kristi kropp sig mata,
men Kristi lemmar hata?

14. Och skulle någon tänka så:
Jag vill mig nu förnya
men strax till synden återgå,
som hunden till sin spya,
jag kan väl Gud som en god vän
på några dagar hysa,
men sedan åter fritt igen
åt gammal hemsynd mysa.
Ack, därvid må man rysa!

15. Ty hos en sådan Guds bords gäst
finns ingen tro och ånger.
Av honom blir Guds Son korsfäst
på nytt och flera gånger.
Ja, han på Kristi kropp och blod
ett fasligt mord bedriver,
och för hans stolta övermod
Guds nit och domariver
hans säkra lön då bliver.

16. Men är du tryckt och ångerfull,
med samvetssår och -sveda,
och ber om nåd för Kristi skull,
vid synden känner leda,
så skall du minnas dagen lång
den stora soningsdagen,
då för all ondska på en gång
Guds ende Son blev slagen
och vredesdomen tagen.

17. Ja, kom då hit i Jesu namn!
Gud själv vill dig då hägna.
Se, Jesus står med utsträckt famn
och vill dig väl undfägna.
Räds ej för din ovärdighet,
nej, fira glad hans minne,
ty där det finns botfärdighet
i hjärtats rum därinne,
där är ett värdigt sinne.

18. Du hjärta som av lagens hot
och hammare är krossat,
tro att han tar med fröjd emot
vad han så dyrt förlossat!
Så är ju verket väl begynt
och får ej mer förhalas.
Han ger dig själv fullgiltigt mynt
varmed din skuld betalas
och fallna barn hugsvalas.

19. Att Gud din synd förlåta vill,
på det kan du nu bygga.
På det får du nu ett sigill
som aldrig Gud vill rygga.
Den helga, dyra kropp och blod
som dig idag skall räckas,
ger kropp och själ mot döden mod,
du slipper nu förskräckas,
till liv skall du uppväckas.

20. Den som med Kristus är förent
skall evigt triumfera.
Så bed, min själ, bed tidigt, sent:
O Jesus, mig regera,
att jag mig så på denna jord
kan vid din nattvard visa,
att jag vid härlighetens bord
i himmelen får spisa
och dig med glädje prisa!

Text: Johan Runius (1679-1713), tr. 1714 i "Dudaim", ngt bearb. A.H. 2011

Musik: Heinrich Schütz  

H Schütz:

Kärlek från vår Gud (alternativ koral)

1. Kärlek från vår Gud

flödar till oss ut

som en källa, frisk och ren.

I dess vatten klart,

stilla, underbart

glimmar livets ädelsten.

2. Kärlek från vår Gud

som en smyckad brud

kommer ljuvlig till oss ner.

Öppna blott din famn,

kom i Jesu namn!

Himlens glädje den dig ger.

3. Kärlek från vår Gud

är det stora bud.

Intet större finns än den.

Bliv däri alltid,

och du har Guds frid,

ty Gud själv är kärleken.

Text: Jens Nicolai Ludvig Schjörring 1854 (29 år), övers. 1900, ngt bearb. 1986
Musik: H S Thompson ca 1850 ("Twas a calm still night")

Sjung Guds lov för det är rätt (alternativ koral)

1. Sjung Guds lov, för det är rätt:
Gud vårt tack förtjänar.
Hos vår Herre sej till ett
nåd och makt förenar.
God mot alla, god mot dej
han var dag sej visar.
Det i sanning passar sej
att vi honom prisar.

2. Sjung när frestarn framme är,
han då måste vika.
Psalmens friska toner är
änglahärar lika.
Runt oss lurar synd och skam,
som vi ofta märker,
men en psalm där du går fram
tron och hoppet stärker.

3. Sjung en lovsång, för det är
makt i dessa toner.
Över jordens gravar bär
de till himlens troner.
Herren är din käpp och stav,
all din sorg och smärta
innan du vet ordet av
stillats vid hans hjärta.

Text: Jonas Dahl, övers. A.H. 1991

Musik: Wilhelm Peterson-Berger 1867-1942 ("På fjällstig")

O hur lycklig är ej den

1. O hur lycklig är ej den
som sin Jesus funnit,
äger honom till sin vän,
frid i honom vunnit!
Ty av allting på vår jord
är blott ett nödvändigt:
äga Jesus och hans ord
som sin del beständigt.

2. Vad är ära, rykte, guld?
Stoft, som snart försvinner.
Verklig frihet från all skuld
vi i Jesus finner!
Vad man än ifrån oss tar:
lycka, hälsa, vänner,
har vi då det bästa kvar:
Herren själv oss känner.

3. Jesus, du min skatt, min sköld,
klippa, borg och fäste,
ljus i mörker, sol i köld,
vän den allra bäste,
lugn i stormen, hjälp i nöd,
tröst i sorg och smärta,
kraft i svaghet, liv i död,
dej tillhör mitt hjärta!

4. Två mej i ditt dyra blod
ren från synder alla,
fyll min själ med himmelskt mod,
hjälp mej att ej falla.
Led mej med din käpp och stav,
var mitt allt i alla,
väck mej sist ut ur min grav
och till himlen kalla!

Text: Jonas Fredrik Lundgren 1889 (47 år)
Musik: The Parish Choir 1850 efter Thibault av Navarra, 1200-talet

Silver hjälpte ej och guld

1. Silver hjälpte ej och guld
att från dödens snara
och från syndens dom och skuld
frälsa och bevara.
Men Guds egen käre Son
sej till offer gjorde,
//: led oskyldigt, frälste från
vad vi lida borde ://

2. Evig död oss förestod,
skulden var otalig,
offerdjurens myckna blod
gjorde ingen salig,
men när Sonen steg hit ned
som Guds Lamm, det sanna,
//: då slöt Gud med mänskan fred
- hjälp mej därvid stanna ://

3. Tar jag det i tro emot,
Gud för evigt ser mej
lika ren och lika god
som den Vän han ger mej.
Ja, den synd och skuld jag har
minns ej längre Herren,
//: Jesu offer och försvar
driver vreden fjärran ://

4. Därför bär jag inför Gud
helighetens kläder
som en Jesu Kristi brud,
o vad han mej gläder!
I mitt hjärta vill han bo,
bort, all självisk lusta!
//: Jesu nåd, min fröjd och ro,
skall med kraft mej rusta ://

Text: v. 1, 3-4 Johann Arndt 1612 (57 år), bearb Magdeburg 1727, C O Angeldorff 1839, v. 2 Anders Nilsson 1880, bearb. A.H. 2010, 2015
Musik: Per Ulrik Stenhammar 1864 (35 år)

O vad är väl all fröjd på jorden

1. O vad är väl all fröjd på jorden
mot en droppe av Jesu frid?
Har du frid i vad Jesus gjorde
störs den inte av världens strid.
Han är friden - de kära orden
//: tröstar även i nödens tid ://

2. Får du alltid ej kännbart smaka
denna himmelska, ljuva frid,
kan du över den rätt ej vaka
under andens och köttets strid,
får den trösten du dock bejaka:
//: Jesus, Jesus han är din frid ://


3. Är din frid, fast du ofta känner
nöd och ofrid för syndens skull,
ja, när solen som hetast bränner
viskar han dock så kärleksfull:
Jag, din vän framför andra vänner,
//: älskar dej och tog all din skuld ://

4. Är du trött under pilgrimsfärden,
längtar efter förlossningen,
lider hjärtat av synden, flärden,
ja, av kärlek till synden än
- se, besegrad är ändå världen,
//: Jesus vann också över den ://

5. Gläds, ja, gläds, ty vad Jesus vunnit
vann han både för dej och mej.
Han en evig förlossning funnit
när i döden han utgav sej.
Snart all fruktan, all nöd försvunnit,
//: snart allt mörker blir ljust för dej ://

Text: Lina Sandell 1864 (32 år), ngt bearb. A.H. 2008
Musik: Per Ulrik Stenhammar 1864 (35 år)

O Gud, ditt rike ingen ser (alternativ koral)

1. O Gud, ditt rike ingen ser
och ingen blir där inne,
åt vilken ej din Ande ger
ett öppet barnasinne.
Vad köttsligt vett ej hört och sett
du har åt den förvarat
som, from och ren, i nådens sken
ser himlens råd förklarat.

2. Ett jordiskt sinne tryckes ner
av egen tyngd till jorden,
och den i Gud ej lever mer
är död i synden vorden.
Begärens brand tar överhand,
där Andens liv ej väckes.
Den bryter ut och blir till slut
en eld, som aldrig släckes.

3. Jag vill, men Gud, vad mäktar jag,
så oren och så bräcklig?
Ack, utan dig är kraften svag
och viljan otillräcklig.
Det som är fött av kött är kött,
men det, så själv du säger,
är ande, som av Andanom
sitt liv allena äger.

4. Mig då, o Gud, din Ande giv,
som syndens lust kan döda
och av sin kraft till evigt liv
på nytt min ande föda.
För tro och hopp han låter opp
de himlaportar klara,
för övermod, för kött och blod
de skola slutna vara.

5. Men alla äro barn av dig,
som av din Ande drivas,
och är jag barn, så skall ock mig
det goda arvet givas.
Bland sorg och brist jag då förvisst
min tröstekälla finner,
min själaro uti den tro
som världen övervinner.


Text: Johan Olof Wallin 1816
Musik: Theodor Söderberg (1845-1922)


T Söderberg:

Helga, Herre, denna dag

1. Helga, Herre, denna dag,
då vi efter ditt behag
kommer samman kring ditt ord,
duka oss ditt rika bord!
Mödans liksom vilans bud
gav du oss till hjälp, o Gud.
Skönt ditt ord har lyst vår stig.
Herre, vi åkallar dig!


2. Ingen börda tynger mer,
då du själen vila ger.
Mitt i livets heta strid
oron viker för din frid.
Vi får smaka redan här
vad i himlen du beskär:
sällhet utan gräns och mått
blir av nåd vår sköna lott.


3. Med den morgon som har grytt
stig du ned till oss på nytt,
kläd vår själ i fläckfri skrud,
din rättfärdighet, o Gud!
Herre, giv ur ditt förråd
för var dag ny kraft och nåd.
Led oss på den väg vi går,
tills vi hemmets portar når.


Text: Okänd författare
Musik: E Hollis

Dej vare pris och ära

1. Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm.
Dej prisar änglars skara
i himlens ljusa höjd,
och allt som lever, andas,
ska stämma in med fröjd.

2. Dej mötte judafolket
med palmer där du for.
De gamla och de unga
gav dej en hyllning stor.
De sjöng sitt Hosianna,
men mot ditt kors du red.
Nu bär du segerkronan
och vi vill sjunga med.

3. De bredde sina mantlar
där du red fram en gång.
Vår Frälsare och Konung,
ta mot vår hyllningssång:
Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm!

Text: John Mason Neale 1851 (33 år) efter Gloria, laus et honor av Theodulf af Orleans (o 750-821), sv. övers. Erik Nyström 1893, ngt bearb. 2012, 2014
Musik: Johann Abraham Peter Schultz (1747-1800)

Verka, tills natten kommer (alternativ koral)

1. Verka tills natten kommer,
kallelsens verk är stort:
hela livet behöves,
dagarna svinner fort.
Tidigt i livets morgon...

Text:  Siri Dahlquist 1913 (24 år), ngt bearb., fritt efter "Work for the night is coming" av Annie L Walker, senare gift Coghill 1854 (18 år).
Musik: Henry Weman 1933 (36 år), 1939 års koralbok nr 416b, publicerad med tillstånd av rättsinnehavarna

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än] 

Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka

1. Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka!
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka!
Din lära alltid i den ren bevara,
föröka dina trogna vittnens skara.

2. Pris dig, att du ej för vår kyrkas brister
förkastat den och att den än ej mister
din omsorg, dina kallelser, din tuktan,
att än den fostrar barnen i din fruktan,

3. att du mig rum i denna kyrka givit
och att du inom den har skänkt mig livet
i helga dopet, i ditt ord, det klara,
och i din nådemåltid underbara.

4. Ja, tack att du på mig så nådigt tänkte
och denna kyrka till ett stöd mig skänkte!
Hjälp att jag henne som en moder vördar
och bär mitt ax till hennes himlaskördar.

5. O läk du hennes skador, dig förbarma!
Låt sanningen gå ut bland mänskor arma.
Uppväck till liv, förjaga säkerheten
och lär oss leva helt för evigheten!

6. Låt alltid klart mitt i vår kyrka skina
din gudom, din uppståndelse, din pina!
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena
och tänd i oss din kärlekslåga rena!

Text: Betty Ehrenborg-Posse, ngt bearb.
Musik: Theodor Söderberg (till denna text i Sionstoner 1889 nr 97)


T Söderberg:

Jesus kär, var mig när (alternativ koral)

1. Jesus kär,
var mig när
och livets väg mitt hjärta lär.
När dagen gryr,
när natten skymmer,
Jesus kär,
var mig när.

2. Håll du mig
tätt vid dig
och jämna för min fot din stig.
I glädjen och
i sorgen lika,
håll du mig
tätt vid dig.

Text: Lina Sandell 1888 (56 år)

Musik: Henry Weman 1937 (40 år), 1939 års koralbok nr 520 (orig. D-dur), publ. m. rättsinnehavarnas tillstånd

Fullbordat är det löftesord

1. Fullbordat är det löftesord
som Herren gav en fallen jord,
ty född är kvinnans Säd.
Du Adams släkt, dej gläd!
Till nådens tron med lovsång träd!


2. Hör din Profet, som full av nåd
dej uppenbarar Herrens råd,
på ljusets väg dej för
och så ditt hjärta rör
att du Guds lag av kärlek gör!


3. O värld, din högste Präst tillbed,
som stiger till din frälsning ned.
Det är hans höga kall
att rädda dej ur fall:
sej själv för dej han offra skall!


4. Din Konung möt, som sträcker ut
ett välde utan gräns och slut.
På sanning, nåd och frid
han mäktig, hög och blid
sin tron befäst för evigt tid.


5. Beseglat är de trognas hopp,
rättfärdighetens sol går opp.
Nu Herrens klarhets ljus
bestrålar jordens grus
och leder oss till Faderns hus.


6. Ditt folk, o Jesus, gläder sej,
din frälsta hjord välsignar dej.
I helighetens skrud,
med höga lovsångsljud
all världen prise dej, vår Gud!


Text: Samuel Johan Hedborn 1813 (30 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 2012
Musik: Henry Weman 1938 (41), här återgiven med rättsinnehavarnas medgivande

Tanke som fåfängt spanar

Preludium:


Koral:



1. Tanke som fåfängt spanar,
hjärta som dunkelt anar,
kom till Gud.
Själ som kämpar och bävar,
ande som uppåt strävar,
kom till Gud.

2. Du som är glad bland vänner,
tacksam och rik dej känner,
kom till Gud.
Du som din kärlek visar,
skapelsens skönhet prisar,
kom till Gud.

3. Du som i världen glömmes,
du som av mänskor dömes,
kom till Gud.
Du som är hemlös vorden,
främling och gäst på jorden,
kom till Gud.

Text: v. 1 o 3 Edvard Evers 1917 v. 2 A.H. 2008
Musik: Henry Weman 1938 (41 år), publicerad med tillstånd av rättsinnehavarna